Banjologi #1: Träningstips och det här med andra stämningar än G

Träningstips och noodling ...

Först lite om träning. Huvudsaken är att spela varje dag och gärna en bra stund. Någonting händer efter ca 20 minuter, vad vet jag inte. Men man kommer in i ett ”flow” där fingrarna liksom finner egna vägar och hittar på saker och ting.

Det finns många sätt att träna. Att noggrant följa tabulatur, finger för finger, sträng för sträng. Att kolla på Youtube, låt efter låt, artist efter artist. Att spela de låtar man tränar på, lugnt och metodiskt, sedan snabbare och snabbare. Om vi pratar bluegrass 3 fingerpicking så gäller det ju att ha en jämn och snabb ström av toner, som när man häller frusna ärtor på banjoskinnet …

Men det finns också ett annat sätt att träna upp sitt banjospelande och sitt melodisinne. Vi kan kalla det ”noodling”. To just sit around and noodle, att plinka helt enkelt. Det går alldeles utmärkt utan fingerpicks på högerhanden. Glöm systematiska forward och backward rolls, plinka! Ta ut udda melodier som kanske inte hör till banjomusiken. Här kommer Pippi Långstrump, Gärdebylåten, spela lite blues i G dur, känn på ackordföljder, som hur vackert det klingar med Em följt av C, följt av Am, F, D och så Em igen. It’s beautiful just to strum. Spela nere i ”första positionen”, spela uppe på halsen, hitta var grundackorden ligger, spela samma sak vid 12:e bandet…

Noodling ger ökad säkerhet på greppbrädan. Man hittar ackord, och man lär sig att hitta melodier. Spela med två fingrar på högerhanden, spela med tre (lite rolls skadar ju inte), men spela också gärna med gitarrteknik, alltså det som kallas alternating thumb finger picking. Denna spelstil brukar inte förknippas med banjospel, MEN kan vara oerhört bra och effektiv vid många tillfällen. Som t ex för att spela i andra tonarter där kanske femte strängen inte är rätt stämd. Då spelar man guitar picking på de fyra långa strängarna istället.

Börja noodla. Spela i andra tonarter. Möjligheterna är obegränsade och så småningom blir man än bättre kompis med sin banjo.

Andra stämningar än G ...

Nu lite om olika stämningar. Grunden är ju den vanliga G-durstämningen. Jag har spelat i G dur sedan 1965 och det känns som om jag är mantalsskriven i G dur. Men det finns andra intressanta stämningar.

Alla som har läst och inspirerats av Pete Seegers röda banjobok kommer ihåg the oldtimer som sa ”Hell there are no notes to a banjo, you just play it”. Förr var det inte så vanligt med capon, istället stämde man helt enkelt om banjon. Ofta för att anpassa banjon till fiolens melodi. För i början var banjon och fiolen de instrument som spelade dansmelodierna när det var fest bort i ladan. In the mountains spelades då dansmelodier med rötterna i irländska och engelska låtar ofta med modala melodier. Som liksom svävade mellan dur och moll.

För att kunna spela dessa melodier stämde man ofta banjon i ”mountain minor”, gDGCD, egentligen ett G sus ackord (sus = 1,4,5 grundtonerna i skalan, se avsnittet om ackordbeteckningar). Det finns många exempel på Youtube med melodier med den här banjostämningen. Detta var före bluegrass och Scruggs style 3 finger picking, man spelade istället frailing eller clawhammer. En helt annan och mer ursprunglig spelstil som lämpar sig utmärkt för dansmelodier i old time music. Men mer om denna spelstil vid ett senare tillfälle.

En annan mollstämning är ren G moll, gDGBbD.

Förutom G-stämningen finns det framförallt två andra durstämningar för banjo. D-stämning är förhållandevis vanlig, f#DF#AD. D-stämningen har Earl Scruggs använt i melodin Old Reuben. Ralph Stanleys mest berömda instrumental Hard Times spelas också i D-stämning.

En något ovanligare stämning är öppet C, gCGCE. Den ger en djup klang eftersom bassträngen är nedstämd en helton jämfört med den vanliga G-stämningen. Sonny Osborne i Osborne Brothers har spelat mycket i C-stämning. En kanske vanligare variant använd av Earl Scruggs kallas Drop C, endast 4:e strängen (D) stäms ner ett helt tonsteg till C.

En variant i C är stämningen kallas ”Double C”, gCGCD. Den är rätt vanlig för att spela old time melodier med clawhammer-tekniken, eftersom det är lätt att spela melodi på första strängen.

Youtube-tips

Mountain minor och clawhammer: Pretty Polly (Van Colbert), The Cuckoo (Grandpa Banana)

• G moll-stämning: sök på G minor banjo
• C stämning. Hittade inte några ecxempel på ren C stämning, men däremot en bra instruktion på ”Drop C”. Och ”Double C (Wayne Erbsen).
• D stämning: Old Reuben (Earl Scruggs), Hard Times (Ralph Stanley)