Diatoniska ackord

Diatoniska ackord är helt enkelt de ackord man får om man bildar ackord (tre-klanger) med ackordets rot på alla skalans toner i tur och ordning. Dessa ackord harmoniserar skalan.

Anm: Diatonisk betyder betyder troligen skalsteg och har kommit att beteckna västerländska stegade skalor.

En anledning att lära sig dessa ackord är att de är mycket vanligt förekommande i all västerländsk musik och att de lämpligen kan användas som genomgångsackord. Det vill säga att om man ska "åka" från ett ackord till ett annat så är chansen stor att de ackord som man passerar på vägen är just dessa skalegna ackord. Dessa ackord är också "säkra" i den meningen att det låter sällan fel oavset hur man spelar dessa (nåja nästan i alla fall). Det är därför en bra grund för vidare improvisation.

Låt oss ta ett exempel med en G-skala, G-A-B-C-D-E-F#-G.

Vi vet att ett vanligt treklangs ackord består av tre toner, 1,3 och 5 tonen i skalan. Så ett G-ackord blir G-B-D.

Men vad händer om vi tar samma skala men istället börjar på A och följer samma strukur, dvs 1-3-5. Då får vi en treklang som är A-C-E. Börjar vi på B så får vi B-D-F# osv för resten av tonerna i skalan. När vi kommer till slutet börjar vi bara från början så för F# blir treklangen F#-A-C. Följande bild visar dessa treklanger i vanlig musiknotation

Alla dessa treklanger bildar nu ackord. Det kanse nu är lätt hänt att man tänker att det måste bli vanliga treklanger och att man bara spelar ett C, D, E grundackord och så vidare. Men tänker man efter en gång till så inser man att detta inte är sant då det inte är lika många halvtonsteg mellan varje not i skalan. Genom att nu analysera vilka toner som ingår kan man identifiera dessa ackord som

G, Am, Bm, C, D, Em, F#m(b5)

Ofta kompletterar man dessa ackord så att man också lägger till den nästa fjärde not på "toppen" för att få varianter av 7-ackord. Detta kommer sig av att vi har fyra fingrar och att vi med de slutna fulla ackorden har fyra noter till vårt förfogande. Så detta blir då i notation

Analysera man dessa ackord så kommer man fram till följande

Gmaj7, Am7, Bm7, Cmaj7, D7, Em7, F#m7(b5)

Innan du läser vidare så se till att du verkligen förstår detta. Är du osäker på hur man namnger och bildar ackord så sök information på nätet. Denna struktur kommer att vara densamma för alla skalor men givetvis med olika ackord. Strukturen maj7, m7, m7, maj7, 7, m7, m7(b5)

Dessa ackord brukar man också ange med romerska siffror som

I, ii, iii, IV, V, vi, vii*

Här använder vi små bokstäver för mollackorden och stora bokstäver för dur ackorden. Det sista ackordet förtjänar en kommentar. På grund av skalans struktur så blir detta ett mollackord men där också dominanten endast är en liten ters över subdominanten (en "moll-femma" eller på engelska "flat-five").

Varför tar vi då upp detta. jo, om du tittar på harmoniseringar (vilka ackord som ingår) i vanliga sånger så kommer du garanterat att hitta dessa ackordstrukturer. Dvs om en låt är i G-dur så kan du mycket väl hitta ett Bm7 någonstans. När man spelar dessa ackord så låter de ganska bra ihop.

Det fina med dessa ackord är att nästan oavsett i vilken ordning och följd man spelar dessa ackord så låter det "bra". Dessa ackord är dessutom tätt kopplade till de s.k. modala skalorna.

Det här är dessutom en väldigt bra sätt att lära sig hur man från ett maj ackord (dvs den vanliga treklangen) skapar ett 7 och ett maj7 ackord (eller ett m7). Observera begreppsförvirringen här. Ett C-maj ackord är inte detsamma som ett Cmaj7 ackord. I första fallet betyder "maj" major chord, dvs grundtreklangen. I andra fallet betyder det "major-7" dvs en stor septim över grundtonen.

Ett C7 ackord är ett C-ackord + Bb (eller A#) medan ett Cmaj7 är ett C-ackord + B. Ett annat enklare sätt att tänka är att ett 7 ackord har tonen två halvsteg ned från grundtonen inkluderad och att ett maj7 ackord har tonen ett halvt tonsteg ned från grundtonen inkluderad. 

Hur hittar man då ett Gmaj7 ackord. Börja med ett första inversionens G ackord (se tidigare avsnitt om ackord). Vi skall sedan lägga till tonen som är ett halvt tonsteg ned från G (dvs F#). Eftersom vi vet att vi har ett G på femte bandet första strängen (tonikan) så kan vi bara flytta lillfingret från femte till fjärde bandet och voila! Vi har ett Gmaj7! Eftersom första inversionen är flyttbar så kan du nu genast spela samtliga ackord som maj7. Flytta bara ned lillfingret ett band på första strängen när du tar ett första inversionens ackord..

På samma sätt kan vi enkelt spela ett 7 ackord. Fast här måste vi flytta ned två band och eftersom få har så flexibla lillfingrar (i alla fall inte jag) så får man ta detta ackord som ett barré med pekfingret över de två första strängarna istället för bara på den andra strängen.

Hur man omvandlar ett första inversionens ackord till motsvarande maj7 och 7 ackord

Det som återstår är att hitta ett m7 (moll-7) ackord. Detta ackord består av ett vanligt moll ackord med tillagd liten septima. Igen om vi utgår ifrån första inversionen så skall vi flytta ned subdominanten ett halvt tonsteg (för att få ett mollackord). Vi skall alltså flytta tredje strängen från band fyra till band tre. Sedan skall vi flytta ned tonikan två steg (för att få ett 7 ackord) så vi måste flytta ned första strängen från femte till tredje bandet.

Eftersom det igen blir fullständigt omöjligt att håll kvar de ursprungliga fingrarna så tar vi helt enkelt ett barré över de tre första strängarna och tar 5 bandet, fjärde strängen med lillfingret.

Hur man omvandlar ett första inversionens moll ackord till motsvarande m(maj7) och m7 ackord

Det som återstår är det märkliga m7(b5) ackordet. men även här kan vi utgå från första inversionen.

1. Flytta ned subdominanten ett band (ger mollackord)
2. Flytta ned tonikan på första bandet två band (för att få 7:an)
3. Flytta ned dominten (5:an) ett band (för att få b5)

Detta är ett (möjligtvis) krångligt sätt att beskriva följande process och i slutändan ett ganska enkelt ackord

Principen för att skapa ett m7(5b) ackord utifrån första inversionen

Varför skall man krångla till det så mycket. Kan man inte bara lära sig dessa former utantill. Jo kanske. Men många (inklusive jag själv) skulle aldrig blint kunna memorerar alla dessa ackord helt blint om man inte kan hänga upp dom på något (som t.ex. första inversionen). Vet man vad som är 1 (rot), 3 (subdominant), 5 (dominant) och principen om hur ackord skapas så kan man alltid skapa de ackord som man behöver.

Förståelse för hur man skapa ackord är en dörr till frihet utan att man behöver memorerar en massa saker!

Nu kanske någon anser att man aldrig spelar ackord med banjo utan bara rolls. Det är fövisso sant men om du analyserar de rolls du ser i tab så bygger de allra flesta på vanliga ackord. Att snabbt kunna känna igen att vissa rolls som ser svåra ut bara är en foggy-mountain-roll på ett m7(5b) ackord gör det dels enklare att komma ihåg och dels lättare att snabbt hitta bra fingerpositioner för vänsterhanden.

Nu finns det andra sätt att ta dessa ackord som du säkert kommer att stöta på. Man kan t.ex. använda sig av de öppna stängarna (se nedan). Kom ihåg att en treklang bara är tre toner som du kan hämta från olika ställen på halsen (det finns ju dock vissa fysiska begränsningar över hur långt man kan sträcka fingrarna så i praktiken finns det ett ganska begränsat antal ackordsformer som vi vanliga dödliga kan ta.I praktiken förekommer därför inga ackord som spänner mer än fem band. .

Ett intressant exempel är om du tittar på någon youTube video där den Engelska banjospelare Leon Hunt lirar. Han har väldigt korta fingrar och använder flitigt sitt lillfinger på ett nästan magiskt sätt för att nå alla ackord där många använder ringfingret då man har mer styrka i det fingret (generellt).

Hela diatoniska ackord i G

Diatoniska ackorden utgående från första inversionen i en G skala. Lär dig att spela dessa ackord och pröva sedan att experimentera att bara ta t.ex de två första eller de tre första strängarna och spela med någon lämplig roll.

Experimentera och byt mellan ackorden som du själv vill och spela ibland hela ackord och ibland rolls. Du har nu tagit första steget till att börja improvisera ! Var bara nogrann med tempo och öva med en metronom. Tänk på att inte spela snabbare i början än att du kan ta ackorden rena. Försök visualisera ditt nästa ackord innan du tar det så kommer dina fingrar att snabbare hitta rätt ackord.

Möjliga diatoniska ackord över en G-dur skala
(Anm: Många av dessa ackord kan också med fördel tas längre ned på halsen.
T.ex D7 kan "som vanligt" tas på band ett-två och F#m7(5b) kan tas på band ett till fyra)

Prova att t.ex. spela sekvensen I - V - vi - IV, dvs Gmaj7, D7, Em7 och Cmaj7. I vanlig populärmusik så finns det att par av dessa sekvenser som ofta kommer igen och om du spelar ett tag så kommer du säkert att känna igen vissa sekvenser.

Anm: Förenkling

I praktiken förenklar man oftas vii* ackordet till motsvarande V ackord. I G ersätter man då F#m7(5b) med D7. Se nedan för bildexempel.

Anm: "Half dim"

I viss litteratur används "Half dim" som beteckning på m7(5b)ackordet och skrivs ibland då med en genomstruken cirkel (ø) efter grundtonen, t.ex. F#ø. 

Anledningen till att det kallas "Half dim" är att fullständiga ackordet (som man sällan spelar) inte har en förminskad 7:a. Ett fullständigt 7dim ackord har också en förminskad 7:a, t.ex. C Eb Gb Bbb medan ett m7(b5) har stamtonerna C Eb Gb Bb, m.a.o ett "halvt" fullständigt dim ackord. Observera här att vi skriver Bbb och inte A eftersom den vanliga 7:a är Bb (för ett C ackord) och en förminskad sjua rätteligen bör skriva (7:an)b och inte 6:an !

Förenklade diatoniska ackord

När man spelar backup (ackompanierar eller bara "leker") är det vanligt att man bara spelar på de lägsta tre strängarna. Man kan då kraftigt förenklade de diatoniska ackorden.

Som beskrivts förut kan ma utgå från valfri inversion när man vill skapa moll-ackord och vi börjar med att visa vilka ackord man får om man utgår från tredje inversionen (dvs barré) eftersom man då kan starta med ett öppet G (som kan ses som ett barré på 0:e bandet!)

Som du ser i ackorden nedan så står det inte längre ett fiss sju ackord med sänkt 5:a utan fiss dim (F#dim) . Det är exakt samma toner på de tre första strängarna som det fullständiga m7(5b) ackordet (dvs F#, A, C, E) eftersom ett F#dim=F#,A,C !

Utgående från tredje omvändningen/inversionen

Efter man kommit upp till tolfte bandet blir greppen identiska och man kan fortsätta upp till band 21.

Här kan man också enkelt inse att vårt förenklade m7(b5) kan tolkas som ett D7 om bara de tre nedersta strängarna räknas. Detta görs enklaste genom att kontemplera över nedanstående bild

Detta öppnar för tolkningsmöjligheter och ett F#dim kan därför också betraktas som ett D7 utan tonika.

Man kan givetvis också utgå från första inversionen och man får då ackorden (om vi börjar längst ned på halsen så kan vi inte börja med G utan det blir då ett Em som blir det lägsta möjliga diatoniska ackordet)

Utgående från första omvändningen/inversionen

Som vanligt så fortsätter man från början efter band tolv ända upp till band 22. Notera att moll ackorden enklast tas som ett barré med ett tillagt lilfinger på första strängen.

Genom att blanda på första och tredje inversionen så har man tillgång till alla diatoniska ackord utan att behöver flytta fingrarna så väldigt långt!

Som avslutning visar vi också för att vara fullständiga varianten där vi utgår från andra inversionen (gör det som en övning själv innan du läser vidare!)

Utgående från andra omvändningen/inversionen

Än en gång; när man väl nått över band 12 så är det bara att börja om med samma positioner ända upp till högsta bandet.

KOM IHÅG att när du spelar dessa så det bara de lägsta tre strängarna! Vill du spela fyra strängar så måste du ta de fullständiga ackorden eftersom den öppna fjärde (och femte) strängen bara passar ihop med vissa ackord (vilka?)

Sju-ackord

7 ackord är förutom dur och moll ackord den allra vanligaste ackordtypen i bluegrass (och även annan musik). Ett sju ackord skapar mer "spänning" i sitt sound och får de flesta lyssnarna att förvänta sig ett förändring i ackordsföljden.Om man har spelat samma ackord flera gånger i rad är det vanligt att sista gången man spelar ackordet så ändrar man det till en 7 variant precis innan man byter till nästa ackord.

Dur-sju ackord

Det finns två olika slags 7 ackord . Det "vanliga" 7 ackordet bildas på skalans toner 1-3-5-7b. Sedan finns det också maj7 ackord vilket bildas med skalans toner 1-3-5-7. Till exempel ett G7 ackord innehåller således tonerna G-B-D-F (och ett Gmaj7 tonerna G-B-D-F#). Kom ihåg att en G-skala är G(1)-A(2)-B(3)-C(4)-D(5)-E(6)-F#(7)-G(1)

För att bilda det vanliga 7 ackordet utifrån de tre grundinversionerna kan man tänka sig två varianter.

• Man sänker tonikan (1-tonen) två band (två halvtoner) vilket ger tonen 7b
  
  
• Man kan också höja dominanten (5-tonen) tre band (tre halvtoner) vilket också ger tonen 7b

Det vanliga är att man för inversion ett och två bildar 7-ackordet genom att sänka tonikan två band och för inversion tre höjer dominanten tre band (det finns dock ett problem med detta för den andra inversionen som vi återkommer till). Följer man denna princip så visar följande bild hur man konstruerar 7 ackord utifrån de tre grundinversionerna. Kom ihåg minnesregeln att första inversionen har tonikan på första strängen, andra inversionen har tonikan på andra strängen och tredje inversionen har tonikan på tredje strängen.

Anm1: För den andra inversionen så är dock denna princip lite problematisk. Eftersom man "tappar" tonikan (Ackordet borde därför skrivas som D7(no1) dvs "utan ettan") då man flyttar ned den tonen så får man ett ackord utan grundton. Det är visserligen inget fel eftersom man i princip kan ta bort och spela toner i ett ackord (nästan) utan ordning. Dock blir ju ackordet "svagare" utan en tonika. Det 7-ackord man får på detta sätt kan också därför tolkas som ett dim ackord, t.ex. kan ett D7 tolkas som ett F#dim (toner i ett F#dim = (F#, A, C) och tonerna i vårt D7 utan tonika också är D7(no1) = (F#, A, C)

Ett allvarligare problem med att utgå från inversion två är dock mer praktisk. Att ta fyra band långt ner på halsen med alla fyra fingrar är mekaniskt svårt. Försök ta ett fullt D7 i lägsta positionen (dvs över band ett till fyra) med alla fyra fingrar. För just specialfallet D7 kan man "fuska" lite genom att nyttja öppna strängar som visas nedan vilket gör att man i praktiken endast greppar band ett och två (man hoppas helt enkelt över subdominaten, dvs F# och spelar öppna D).

Det kan kanske tyckas lite magstarkt att t.ex. kalla ett ackord för D7 när det inte finns någon D-ton någonstans. Spelar man med andra så är detta oftast inte något problem eftersom säkert något instrument har en D-ton någonstans men spelar man för sig själv vill man kanske se till att tonikan finns kvar. Av den anledningen så är det mindre vanligt att skapa ett 7 ackord utifrån andra inversionen rakt av.

Anm2: För inversion 1 och två  har vi visat en möjlighet att skapa ett 7 ackord genom att sänka tonikan två halvtoner. En annan möjlighet är att vi istället höjer dominanten tre halvtonssteg (precis om vi visade i inversion tre ovan). Se vidare nedan. 

Överkurs 3: För specialfallet ett D7 ackord (utifrån andra inversionen) så finns det en möjlighet att rädda situation om man har en G-stämd banjo eftersom det finns ett öppet D på fjärde strängen. Genom att låta den strängen ingå öppen så får man ett riktigt D7 ackord som nedanstående ackorddiagram visar:

D7 ackord utifrån andra inversionen med öppen 4 sträng (ej flyttbart)

Observera dock att ovanstående ackord inte är flyttbart eftersom det har en öppen sträng.

För att sedan göra det hela ännu enklare så spelar man även första strängen öppen (eftersom det är ett D) för att byta ut subdominanten (F#) mot tonikan så att den blir dubblerad. Det viktiga är att man inte tappar 7b (d är det inte längre ett 7-ackord).

Det "bästa" är om man kan flytta den ton som redan är dubblerad (som man gör i inversion ett och tre ovan) för att inte tappa den och få ett alltför stympat ackord. Den andra möjligheten man har är att utifrån andra inversionen flytta upp dominanten (femte tonen). Men då tappar man samtidigt den tonen i ackordet eftersom den inte finns dubblerad. Det 7 ackord som man får på det sättet borde man för att vara helt korrekt egentligen beteckna 7(no5), t.ex. D7(no5).

Som vanligt "fuskar" man ofta och tar bara partiella ackord. Det finns ju ingen anledning att greppa fyra strängar om man bara spelar på de lägsta två eller tre. Spelar man bara två strängar så är det rent teoretiskt inget ackord eftersom dessa två toner skulle kunna passa i ett antal ackord. Dock ger melodisammanhanget vilket ackord som det är mest "rätt" att tolka tonerna som.

Det enklaste 7 ackordet

Vad är då det enklaste 7 ackord man kan forma på en G-stämd banjo? Ett G7 ackord. Nu finns det flera sätt att ta ett G7 ackord på men det enklaste är att utgå från tredje inversionen och tänka sig att hela barré greppet redan är taget med banjon spelad "öppen". För att forma G7 så tar vi bara första strängen, tredje bandet (ett F). En enda ton som figuren nedan visar

Det enklaste G7 ackordet, skall man vara helt korrekt så är det faktiskt ett G7/D ackord eftersom D är lägsta tonen (rot).

Alternativt 7 ackord för första och andra inversionen

På samma sätt som vi flyttade dominanten i tredje inversionen kan vi också skapa 7 ackord utifrån första inversionen på det sättet. Man får då ett 7 ackord utan dominant, dvs egentligen ett 7(no5) ackord som följande bild visar.

Hur man skapar ett 7(no5) ackord utifrån första inversionen

På motsvarande sätt kan man skapa ett 7(no5) ackord utifrån andra inversionen genom att flytta upp 5:an på tredje strängen.

Moll-7-ackord utifrån inversioner

Moll-sju ackord, t.ex. Fm7 eller Em7 kan också bildas. Dock inte lika regelbundet i alla tre inversioner som dur-sju-ackorden om man vill ha med alla grundtoner.

Först påminner vi oss om moll-ackorden i alla tre inversioner som vi kommer att utgå ifrån, se bilden nedan.

Flyttbara moll ackord i alla tre inversioner.

För att bilda de regelbundna sju ackorden kunde vi antingen flytta ned tonikan två halvtonssteg eller flytta upp dominanten tre halvtonssteg.

Utgående från första inversionens moll ackord kan man då t.e.x flytta ned tonikan på första strängen två steg (eftersom tonikan också är dubblerad på fjärde strängen skull man även kunna tänka sig att flytta ned den).  I första inversionen får man då

Bilda moll-sju ackord utifrån första inversionen

I inversion två får vi dock problem om vi skulle gör på samma sätt eftersom roten bara finns på ett ställe och vi då skulle "tappa den". Som vi sagt tidigare så känns det lite magstarkt att ha ett ackord utan sin grundton. Alternativet är då att flytta upp dominanten tre band (halvtonsteg). Vi kommer då visserligen att få ett ackord utan dominant men det är trots allt bättre än utan grundton. Figuren nedan visar denna operation.

m                                                                                                              m7(no5)

Moll sju utifrån andra inversionen

Det ackord man bildat skulle mest korrekt skrivas m7(no5) eftersom man "tappat" dominanten.

I tredje inversionen så skulle man i teorin kunna göra på samma sätt. Problemet blir då att man får ett ackord som spänner över fem band. För många är detta svårt att greppa rent mekaniskt. Möjligen kan man klara det om man endast använder de nedre tre strängarna och spelar man högt upp på halsen.

Moll sju utifrån andra inversionen

Moll sju ackord - take two

Om man önskar begränsa sig till ackord som spänner över fyra band och ett fullständigt moll-sju ackord så har vi egentligen bara hittat ett (från inversion ett) sätt att greppa det på. (Konstruktionen utifrån inversion 2 faller bort eftersom vi inte har någon dominant i ackordet och det därmed inte är ett fullständigt ackord.)

Det enklaste sättet att förklara den följande varianten av m7 ackord är att börja med att betrakta nedanstående tabell som listar ett antal moll och durackord samt de toner som ingår i ackorden.

Toner i ett antal m7 ackord jämfört med tonerna i ett antal andra rena dur ackord.

Varje rad har ett m7 ackord och det motsvarande dur ackordet man får om man tar det tre översta tonerna i m7 ackordet. Man kan här också tänka sig det omvända. Man utgår från ett dur ackord och lägger en ton i början som är tre halvtoner under tonikan för att på så sätt bilda m7 ackordet.

Så för att t.ex. bilda Am7 så tar vi ett C-ackord och lägger till ett A, dvs tre halvtonsteg (eller band) nedanför tonikan i ackordet. Om vi nu utgår från första inversionen där vi har en dubblerad tonika så kan vi flytta ned den ena tonikan tre band och på så sätt bilda det motsvarande m7 ackordet enligt tabellen ovan.

Att bilda m7 utifrån den relativa dur skalan. Observera att tonerna i det relativa moll-sju ackordet får
en annan funktion än hos det relativa dur-ackordet!

Var inte detta bara ett onödigt krångligt sätt att introducera ett nytt ackordgrepp? Njae, som vi sagt tidigare så är det svårt att memorera en massa "ackord-prickar". Genom att istället lära sig principer så kan man bilda de ackord man behöver när man behöver dom. 

(För den som kan sin kvintcirkel (på engelska "circle of fifths") ser man att relationen mellan t.ex. Bb och Gm är att Gm är den relativa mollskalan till Bb dur. Men det för för långt musikteoretiskt att gå igenom det här. Man kan också se det som att funktionen som subdominant (andra tonen) för moll ackordet har funktionen som tonika i dur ackord - se tabellen.)

Sammanfattningsvis finns det alltså tre grundläggande moll-sju ackord formationer som innehåller alla toner.

Det ska också tilläggas att det är fullt möjligt att hitta också andra oregelbundna formationer som ger m7 ackord allt beroende på hur flexibla fingrar man har. Framförallt högre upp på halsen där det är tätare mellan banden.

Några vanliga 7-ackord

Som avslutning visar vi som exempel ett par vanliga 7-ackord i några olika positioner på halsen

Vanliga ackord i G-dur

[TBC]

Ackord på banjo