SpelaBanjo

Liksvävande skala

I västerländsk musik är det numer vanligast att använda den liksvävande skalan som bygger på 7 namngivna stamtoner. 

Det är viktigt att komma ihåg att namn på stamtoner inte är absoluta utan bara markerar en plats i skalan. Titta t.ex. på ett piano, det finns flera C-tangenter som skiljer sig åt genom att tonens frekvens är fördubblad. Som absolut referens anges numer att (ettstrukna) A skall motsvara 440 svängningar per sekund (dvs 440Hz), dvs det A som du kan se "mitt på" pianot. Frekvensen för två strukna A har följaktligen 880 Hz.

Den liksvävande stämningen delar upp intervallet mellan dubbla frekvenser i tolv steg. Dessa tolv steg utgör den s.k. kromatiska skalan och utgör alla toner man kan spela med "normala" västerländska instrument. (Den matematiskt intresserade inser att varje tonsteg motsvarar "12-roten-ur-två" * föregående tonsteg, (eller ungefär 1.059). Frekvensen för de nästa tre tonerna blir då alltså:

A# = A*1.059 Hz = 440 * 1.059 Hz
B   = A#*1.059 = 440*1.059^2 Hz,
C   = B*1.059 = 440*1.059^3 Hz

En kromatisk skala motsvarar att man spelar alla vita och svarta tangenter i tur och ordning från t.ex. C till C (eller A till A). Av dessa tolv steg så benämner man 7 av dessa toner som stamtoner som vi numer namnger som "C D E F G A B" eftersom vi har delat upp i tolv steg så fattas det 5 steg. I en vanlig dur-skala så är dessa steg (halvtoner) inplacerade enligt "C h D h E F h G h A h B C" där h=halvton. På ett piano motsvarar alltså h=de svarta tangenterna i en oktav. En vanlig dur skala får man alltså om man spelar C-till-C. Givet 7 stamtoner så finns det ett antal sätt vi kan placera dessa utefter de 12 tonsteg som det totalt sätt. Dur-skalan är bara ett sätt. I avsnittet om modala skalor skall vi kort belysa vilka andra sätt man kan placera ut stamtonerna och tillhörande halvtoner.

Observera att det inte finns någon inbyggd speciell egenskap hos de toner vi valt ut som stamtoner jämfört med de tonsteg som inte har egna namn. Det är endast kulturell konvention och vana som gjort att vi tänker på vissa steg som en stamton och andra steg som en höjd eller möjligtvis sänkt stamton. I andra kulturer än den västerländska har helt andra skalor och system vuxit fram.

Det faktum att det skalan "C D E F G A B" i våra öron låter "rätt" är egentligen ganska fascinerande eftersom den inte är helt jämt fördelad med tanke på att det mellan alla stamtoner finns en halvton utom mellan E-F (och B-C). Det är enbart genom kulturell "träning" sedan vi var barn som vi anser att detta är den enda "rätta" skalan. Skulle man från början idag teoretiskt konstruera en skala utifrån 12 grundsteg skulle det kanske vara mest logiskt att t.ex. namnge varannan ton så att man får 6 stamtoner enlig "1 h 2 h 3 h 4 h 5 h 6 h". På ett piano skulle då dessa numrerade stamtoner motsvara (om man börjar på C) "C D E F# G# A# C" om man spelar denna "skala" så låter det inte "rätt" i våra öron även om den varken är mer rätt eller fel rent teoretiskt.

 

Skalor och temperering

Den ovan beskrivna liksvävande skalan bygger på ett sätt att stämma (ett piano) relationer mellan toner. Det kan tyckas självklart att man men att helt enkelt delar upp en skala i tolv steg men det ger vissa musikteoretiska problem. Andra sätt att stämma (temperera), ofta ett piano, är att stämma det så att vissa toners frekvenser har perfekta heltalsförhållanden då detta i våra öron låter "bättre". Det kan t.ex. vara att kvinter skall vara "rena", dvs att två toner fem steg ifrån varandra skall ha ett frekvensförhållande som kan skrivas som ett bråk med hela tal. Den liksvävande skalan har "nästan" sådana heltalsförhållande vilket gör att den efter tiden har blivit den standard stämning som används idag.

För den som vill tränga in i teorin kring olika tempereringar, dess historik och musik som är skriven för specifika stämningar kan lätt hitta mycket material på nätet eller (kanske bättre) på närmaste bibliotek.

Modala skalor

Kyrktonarter eller modala skalor kan förklaras komplicerat eller väldigt, väldigt enkelt. Anledningen att man skall lära sig detta är att det är ytterligare ett verktyg att kunna använda vid improvisation eller som en bra teknik och gehörsövning när man spelar skalor.

Att kunna spela dessa skalor ger ytterligare en pusselbit över hur man lär sig hitta på halsen som ett komplement till de vanliga kromatiska skalorna. I fortsättningen så utgår vi från att alla skalor är dur skalor även om vi inte alltid skriver ut det explicit.

Låt oss utgå från den naturliga G-dur skalan, dvs

G-A-B-C-D-E-F#-G

Om vi istället spelar samma skala men börjar med A istället så får vi följande variant

A-B-C-D-E-F#-G-A

vi har fortfarande i grunden spelat en G-skala med skillnaden att vi började "mitt i". På samma sätt kan vi börja på B och får då

B-C-D-E-F#-G-A-B

På liknande sätt kan vi börja på alla andra toner tills vi kommer tillbaka till G. Sammanställer vi detta så får vi följande "nya" (eller modala) skalor enligt

1.

G-A-B-C-D-E-F#-G

2.

A-B-C-D-E-F#-G-A

3.

B-C-D-E-F#-G-A-B

4.

C-D-E-F#-G-A-B-C

5.

D-E-F#-G-A-B-C-D

6.

E-F#-G-A-B-C-D-E

7.

F#-G-A-B-C-D-E-F#

Även om alla dessa skalor i grunden är en G-skala så får dom lite olika "atmosfär" när man spelar dom eftersom man lånar toner från nästa oktavs skala. Detta har utnyttjats flitigt i bl.a. kyrkmusik där man tidigt identifierade de olika kvaliteter dessa skalor har (därav skälet att dessa varianter av en grundskala kallas kyrktonarter).Grundtonen i en skala, den lägsta tonen, påverkar hur man uppfattar en skala.

(Man kan göra många musikteoretiska analyser här bl.a. koppling till mollskalor men det skulle föra alltför långt att behandla detta här.)

Vi skall dock göra en koppling. Nämligen till de diatoniska ackorden. (De sju skalegna ackorden). De består av en treklang som börjar på varje not i skalan och sedan byggs med varannan not i skalan. Eftersom de modala skalorna börjar på varje ton i skalan i tur och ordning så blir de diatoniska ackorden det första ackordet på varje modal skala, baserat på första, tredje och femte tonen. På samma sätt som G ackordet består av första, tredje och femte tonen på den modala skalan nummer 1 (vanliga dur skalan) så består det ackord som börjar på A av den första, tredje och femte tonen i den andra modala skalan.

Vi kan alltså se de diatoniska ackorden som grund-treklangen för var och en av dessa modala skalor.

 

Jonisk, Dorisk , Frygisk osv

Ovan så numrerade vi de modala skalorna för att kunna referera till dom. Vad och en av dessa skalor har dock ett eget namn. Namnen är ursprungligen grekiska och i tabellen nedan visas de försvenskade (och inom parantes det engelska) namnen på dessa modala skalor. Namnen gavs inte av grekerna utan av en Schweizisk munk som hette Glareanas och som valde dessa grekiska namn. Dock vet man idag inte vad dessa namn egentligen syftade till då de inte verkar ha något direkt med musik att göra. 

1. Jonisk (Ionian)
2. Dorisk (Dorian)
3. Frygisk (Phrygian)
4. Lydisk (Lydian)
5. Mixolydisk (Mixolydian)
6. Aeolisk (Aeolian)
7. Lokrisk (Lochrian)

Övning: Om en Mixolydisk skala börjar på F# vilken grundskala spelar man då över?

Det finns mycket mer teori kring hur modala skalor används inom jazz och improvisation men som vanligt skulle det föra för långt här. För den som är intresserad så finns en stor tillgång på böcker och information på nätet. När man söker information kan det vara bra att veta att på engelska kallar man modala skalor för "modes".

På ett piano är det väldigt enkelt att spela alla dessa modala skalor. Man spelar helt enkelt bara vita tangenter, jonisk börjar man med C, dorisk med D osv. och sedan spela man bara på vita tangenter.

Att spela modala skalor

När du kan spela en naturlig skala så kan du nästan spela de modala skalorna. Börja bara på rätt ton i skalan och kom ihåg hur tonerna ligger. När du kommer till sista tonen på grundskalan forstätter du bara från början på skalan. Här gäller det dock att man kan hitta på halsen för att veta var dessa toner finns. 

Detta går ju - men kan ta tid i början då man måste söka efter varje ton. Det tar ett tag innan man lärt "fingrarna att lyssna". För att få detta att flyta bra så behöver man här lära sig var och en av dessa modala skalor så att man - utan att tänka på det - kan spela dessa direkt utan att behöva tänka så mycket. Detta kräver dock lite arbete då varje modal skala är unik och skiljer sig från de andra i var de ingående tonerna ligger på halsen. Man måste helt enkelt öva in fingersättning för varje modal skala då det inte som för de slutna skalorna finns en struktur som fungerar överallt.

Igen, fingersättning är viktigt för att få detta rätt. Var noggrann. Tänk på ordspråket "Practice makes permanent - not perfect" , dvs om du över in fel saker är det svårt att lära om. Du behöver därför öva vääääldigt lååångsamt i början. Det tar ett par månader av hygglig övning innan detta verkligen sitter i ryggmärgen. Att flytta över denna kunskap från korttidsminne till muskelminne och instinkt är en mekanisk/neurologisk process som tar viss tid. 

Tänk på att det är först när du utan att blinka kan ta upp banjon halv fyra på morgonen, efter en stor fest, och spela perfekt i 180 bpm modal skala nummer 5 av en naturlig E# skala som du kan säga att du verkligen kan detta - och det kommer att ta lite tid.

I bilderna nedan så visas schematiskt var på halsen de olika modala skalorna kan hittas på en G-dur skala. Tyvärr finns det inga riktigt bra genvägar här utan man får helt enkelt vackert öva tills dess att man kan dessa mönster. Den enda likhet som finns mellan dessa olika moder är att det är lika många toner på varje sträng. I stor utsträckning så använder man samma fingrar som när man spelar den naturliga skalan. Detta innebär att man alltid bör börja med långfingret på första tonen och sedan ta andra tonen med antingen lillfinger eller ringfinger beroende på hur långt bort den tonen sitter.

Som vanligt så får du räkna med att det tar ett par veckors övning innan dessa mönster känns naturliga och intuitiva. Som vanligt vik 5 minuter av din dagliga övningstid till att öva dessa modala skalor över alla kromatiska skalor. Totalt kommer du då att spela 7*7=49 olika skalor. Börja också med att spela så långsamt att du kan säga varje tons namn tyst för dig själv när du spelar.

g-ionic-mode

g-dorian-mode

g-phrygian-mode

g-lydian-mode

g-mixolydian-mode

g-aeolian-mode

g-lochrian-mode

Men vad är egentligen moder?

Ovan konstruerade vi moder utifrån en viss grundskala genom att bara börja den på olika toner i skalan i tur och ordning. Men om man nu tittar på den skala man får när man börjar på någon ton och ser vilka avstånd det är mellan tonerna på skalan så ser man att dessa inte längre följer den "vanliga" modellen 1 2 3-4 5 6 7-1, dvs ett helt tonsteg mellan alla toner utom mellan 3 och 4 tonen (och mellan 7 och 1:a tonen). Det enklaste är kanske att tänka på en C skala på piano som man får om man spelar på de vita tangenterna med roten på C (dvs C D E-F G A B-C). Denna skala har formen "TT-TTT-", där "T"=Helt tonsteg, "-"=halvt ton.

Om man nu spelar dorisk över en C-skala så får man D E-F G A B-C D, dvs "T-TTT-T"

På samma sätt får en Frygiska mod över en C-skala formen E-F G A B-C D E, dvs "-TTT-TT"

Man kan nu se dessa moder som olika typer av skalor med olika struktur enligt nedan

1. Jonisk (Ionian) "TT-TTT-"
2. Dorisk (Dorian) "T-TTT-T"
3. Frygisk (Phrygian) "-TTT-TT"
4. Lydisk (Lydian) "TTT-TT-"
5. Mixolydisk (Mixolydian) "TT-TT-T"
6. Aeolisk (Aeolian) "T-TT-TT"
7. Lokrisk (Lochrian) "-TT-TTT"

Om man nu börjar dessa moder på samma ton, säg C så får man följande skalor

1. Jonisk (Ionian) C D E F G A B
2. Dorisk (Dorian) C D Eb F G A Bb
3. Frygisk (Phrygian) C Db Eb F G Ab B
4. Lydisk (Lydian) C D E F# G A B
5. Mixolydisk (Mixolydian) C D E F G A Bb
6. Aeolisk (Aeolian) C D Eb F G Ab Bb
7. Lokrisk (Lochrian) C Db Eb F Gb Ab Bb

 

Om du spelar dessa skalor på ett piano så kan du höra att det har olika "sound" och kvalité. Observera att det är omöjligt att bara genom att titta på antalet förtecken att veta vilken (modal) skala en specifik sång har hämtat sina toner ifrån eftersom t.ex. alla modala skalor över en C-skala har inga förtecken, dvs t.ex. en dorisk skala som börjar på D har inga förtecken. På samma sätt kan något som ser ut att vara den vanliga (Joniska) G-dur (en höjning som förtecken) skalan lika gärna vara en frygisk skala som börjar på B.

Vi kan också konstatera att västerländsk moden musik så används i princip bara Jonisk, Doriask, Mixolydisk och Aeoliask modala tonarter.

Har då allt detta teoretiska någon som helst praktisk betydelse? Ja faktiskt. I modern västerländsk folk/traditionell musik så har 99% av alla sånger hämtat tonerna från någon av dessa skalkonstruktioner. Kan man dessa så är det enklare att spela på gehör och att ta ut sånger och ackord eftersom man har minskat ned möjligheterna. Kan man sedan lite om kvint-cirkeln och det som kallas förhållning och upplösning så vet man direkt vilka ackord som är tänkbara för att det skall "låta bra".

Igen, det skulle föra alltför långt här att gå igenom harmonilära här så vi nöjer oss med att säga att JA teorin är värdefull I alla fall om man inte har perfekt gehör. Teorin tillåter att man "fuskar" eftersom man vet svaret i förväg när man spelar.

Som avslutning vill vi bara nämna begreppet pentatoniska skalor som du garanterat kommer att stöta på. Namnet säger bara att det ingår 5 stamtoner i skalan. Inte vilka så länge man bara utelämnar två stamtoner från den "vanliga" diatoniska skalan, dvs 7 tonsskalan. Den allra vanligaste västerländska pentatoniska skalan får man när man utelämnar fjärde och sjunde stamtonen, dvs en penatatonsik skala i C blir då "C D E G A". Anledningen till att man använder en pentatonisk skala är att göra skalan "säkrare". Man kan enklare använda dessa toner i (nästan) vilken följd som helst och det låter inte direkt falskt (även om det kanske inte låter som Mozart heller). Många melodier i populärmusik är byggd på dessa toner enbart.

Andra skalor

Som avslutning kan vi titta på en annan typ av skala. Det är ju ingen naturlag att skalor måste se ut som vår 12-stegs skala. Det är en ren kulturell betingning som våra öron "vant sig" med. Betrakta följande skala

C Db F G Ab

Den innehåller bara 5 toner. Pröva att improvisera kring dessa toner och se vad som händer! Det är en ganska "säker" skala, dvs (nästan) oavsett hur man kombinerar de toner som ingår så kommer du helt garanterat att känna igen denna typ av musik som för västerländska öron låter mycket typisk. Vilket land associerar du med denna skala? (Skalan kommer från en vanlig stämning på det instrument som kallas "Koto")

Prova sedan att spela följande sång som garanterat inte är någon typisk banjo sång

sakura-banjo-simple

Sakura

Sångens titel borde ge en ledtråd till vilket land denna skala kan associeras med ordet "Sakura" betyder "Körsbärsträd" på svenska. (Jag har slarvat och varit "lat" när jag tabbade denna sång och inte skrivit korrekt dynamik för att göra det enkelt. Pröva dig fram med olika längd och pause där du tycker att det passar!)

 

Grundläggande om skalor

illustration-enkel-skala

Ordet skalor får många att rysa och tänka tillbaka på oändliga övningar upp och ned, företrädesvis på piano. Det behöver man väl inte kunna för att spela?

Jo - det behöver man!!

Att kunna hitta skalor är grunden till all musik och även improvisation och kommer att göra det oliiiidligt mycket lättare att spela och hitta ackord. Därmed inte sagt att det är helt lätt och att man lär sig det inte på en eftermiddag man bör dock ändå ägna en kort stund vid varje övningstillfälle att "köra igenom" skalövningar. varför då, då?

  • Man över teknik - och det behövs för att kunna spela snabbt
  • Man lär sig hitta var alla stamtoner finns på halsen
  • Man kan enklare hitta godtyckliga ackord eftersom alla ackord bygger på en strikt struktur på sin skala
  • När man spelar melodier (melodisk stil) så behöver man kunna hitta tonerna där det är lätt att greppa dom
  • Det blir mycket lättare att kunna ta ut egna melodier om man hittar på halsen

Som vi nämnt tidigare så kommer vi inte att gå igenom all relevant musikteori. För det finns det 100 tals böcker och sajter man kan läsa. Vi kommer bara att ge en kort karta med några förslag hur man kan närma sig detta område på banjon.I fortsättningen antar vi därför att du har en hum om vad en skala är och hur man (i princip) konstruerar en skala utifrån en godtycklig grundton. Om inte så ger faktarutan nedan en hyperkort introduktion kring begreppet skala (eller mer specifikt en liksvävande skala - som är den vanligaste i västerländskmusik).

Om vi börjar med att numrera stamtonerna i en skala 1-7, så att t.ex. tonerna i en C-dur skala får följande numrering

# Stamton
= C
2 = D
3 = E
4 = F
5 = G
6 = A
7 = B

så kan vi använda dessa nummer för att markera var de skalegna stamtonerna finns på halsen. Om man nu markerar de stamtoner på halsen som ingår i en G skala får man följande bild upp till band 20. Man kan också notera att man ibland kan se numreringar upp till 9 (nona) där 8=1 och 9=2 stamtonen. Anledningen till detta är att då man bildar ackord så använder man dessa nummer för att indikera att tonen skall tas en oktav högre. I ackord så är det brukligt att använda numrering upp till 13 (dvs 6 stamtonen i nästa oktav).

(Som nämnts tidigare så är de av oss som fick musikutbildning på 70 och 80 talet vana att kalla B för H som om du hittar äldre böcker på biblioteket om musikteori så skriver de garanterat H istället för B för sjunde tonen på skalan.)

G-neck-numbering

För att se strukturen i detta så börja att läsa horisontellt. Varje sträng är en av stamtonerna i en G skala och man kan spela en G skala bara genom att på en sträng flytta greppet två eller ett band upp för att hitta de toner som ingår i en G-skala. När man kommer till 7 så börjar man om. Så länge som man spelar noterna 1-2-3-4-5-6-7 i skalan så har man spelat en G-skala. Det finns alltså många möjligheter men i praktiken är ju inte alla så lämpliga då det blir för stora hopp mellan varje ton på halsen

Finns det någon "bästa" G-skala? Det beror på. Rent speltekniskt är det bra om skalan ligger så att man kan spela den i följd utan att behöva flytta handen alltför mycket. Sedan måste man bestämma sig om man vill ha med öppna strängar eller om man vill att alla toner skall vara med "greppade" strängar. Det kan tyckas märkligt eftersom det borde vara lättare att ha öppna strängar då man inte behöver greppa något band. Det är förvisso sant men nackdelen är att om man lär sig en sådan skala så fungerar den bara på en enda skala på en plats på halsen. Stämmer man om banjon eller vill spela en annan skala bara genom att flytta strukturen så fungerar det inte längre. Använder man istället enbart greppade strängar så kan skalan flyttas upp och ned efter behov och man kan enkelt spela en A skala bara genom att flytta upp mönstret man lärt sig två band.

Notera speciellt följande områden som täcker en hel G skala som vi skall gå igenom i detalj när vi behandlar slutna (flyttbara ) skalor nedan

G-neck-numbering-colored-g-scale1

Som du kan se så är dessa identiska med den skillnaden att den högra (som börjar på band 17) är en oktav högre (dubbla frekvensen) jämfört med den lägre. Kom ihåg att man egentligen bara behöver läras sig halsen upp till band 12. Därefter börjar allting om fast en oktav högre.

En annan möjlig G-skala är att utnyttja så mycket som möjligt av de öppna strängarna. På halsen utnyttjar man då följande noter för att få en komplett G-skala (som är vanlig i melodiskt spel).

G-neck-numbering-colored-open-g-scale1

observera att vi har markerat de tre första öppna strängarna till vänster. 

Skalor och ackord

Ett sätt att betrakta ackord är att ett grundackord (treklang) alltid består av av den första, tredje och femte tonen i motsvarande skala. Om man nu kan hitta alla skalor så är det enkelt att konstruera dessa ackord.  Se nedanstående tabell för några exempel

Skala Toner i skalan Treklang Beteckning
C-dur  C D E F G A B C E G C (Cmaj)
D-dur D E F# G A B C#  D E F# D (Dmaj)
E-dur E F# G# A B C# D# E G# B E (Emaj)
F-dur F G A Bb C D E F A C F (Fmaj)

Eftersom alla övriga mer komplexa ackord (t.ex. ett F#m7(5b) , eller andra hemskheter man kan hitta på) fortfarande bara utgår ifrån motsvarande grundskala är det en förutsättning att man förstår hur man kan hitta nya ackord.

En mer komplett tabell med "recept" på de vanligaste ackorden finns i avsnittet om ackordbeteckningar.

Nedanstående tabell visar hur man konstruerar de vanligaste ackorden utifrån en grundskala genom att lista vilka toner i skalan som ingår. Eftersom ett ackord bara är ett godtyckligt antal toner så kan varje ackord spelas på många olika sätt eftersom man kan välja själv vilken av de ingående tonerna som skall vara den lägsta tonen. Så har t.ex. alla treklanger (maj ackord) tre inversioner eftersom man kan välja vilken av de tre tonerna som skall vara lägsta ton. Detta beskriver vi utförligt i avsnittet om ackord.

Beteckning Toner Kommentar
maj  1 3 5 Huvudtreklang
m 1 3b 5 Moll-treklang
7 1 3 5 7b Sju-ackord
maj7 1 3 5 7 Maj-7 ackord
m7 1 3b 5 7b Moll-sju-ackord
m maj7 1 3b 5 7 Moll-maj7-ackord
m7(5b) 1 3b 5b 7b Moll-maj7-med-sänkt-dominant (minor-7-with-flat-fifth)

För ackordbeteckningar så råder det delvis anarki och det förekommer ett par olika varianter på samma ackord. Då musik och ackord är något som vuxit fram och inte konstruerats så får man helt enkelt lära sig att det finns olika sätt att beteckna samma ackord. Det finns även många andra tänkbara ackord som t.ex. jazzpianister och andra ekvilibrister gillar och dom hittar du i någon bok om musikteori. Anledningen att vi valt just dessa ackord i tabellen ovan återkommer vi till i avsnittet kring diatoniska ackord.

Samma toner kan också beroende på sammanhang tolkas som olika ackord (speciellt om man inkluderar ackord där grundtonen - tonikan) är utelämnad. 

Öppna skalor

Med öppna skalor menar vi skalor som man spelar med någon sträng öppen. Dessa skalor är inte enkelt flyttbara utan man måste lära sig var dom finns. Det finns flera sätt att spela en öppen G skala. Det enklaste är att bara börja spela den på en enda sträng, t.ex.

G-Scale-ver0

Det är inget fel på denna och man kan plocka ut alla låtar som går i G på denna skala. Alla tonerna finns där. Men, problemet med denna variant är att man får långa vägar att flytta fingrarna så hastigheten begränsas. Det finns ju trots allt fem strängar så det är ju dumt att inte utnyttja ett par till. Fördelen är då att det blir kortare väg för fingrarna och man kan spela fortare och också utnyttja fler fingrar på högerhanden. Så en annan möjlig variant på en öppen G-dur skala är

G-Scale-ver1

Två andra möjligheter att spela en G-dur skala är

G-Scale-ver23 

av dessa så den högra vanligare och "bättre" eftersom det finns dels en "symmetri" i den då de första sex tonerna har varannan not öppen och dels (mycket viktigare) att två på varandra följande toner alltid är på olika strängar. 

Notera fingersättningen på den högra skalan. När du kommer upp till C måste du ta det med långfingret för att ha ett ledigt finger till F# på första strängen 4 bandet.

Man bör kunna spela och kunna tonerna på alla dessa varianter. Räkna med att även enkla saker som dessa tar ett par veckor innan de verkligen sitter (dvs man kan spela det halv fem morgonen efter kvällen innan utan att tänka)..

På samma sätt kan man hitta vissa andra skalor baserade på öppna strängar. För en D skala skulle man kunna tänka sig följande variant (D-dur skalan har två förtecken - tänk på kvintcirkeln!). 

D-Scale-ver1

Dock är det inte möjligt att på en G-stämd banjo hitta andra varianter av D-skalan som har öppna strängar (om man räknar bort en-strängs skalor). Av den anledningen så stämmer man ibland om banjon, t.ex. i D-stämning för att lättare kunna spela melodiska låtar i D med öppna strängar.

Som sista exempel kan vi se hur man kan konstruerar en Eb skala i två vanliga varianter (en ess skala har tre sänkningar)

Eb-Scale-ver12

Skillnaden mellan den första och andra varianten är att man spelar andra D noten på andra strängen istället för första. Detta gör att det ibland är lite snabbare eftersom man inte behöver flytta fingrarna.

Försök nu själv konstruera en E skala!

Slutna (flyttbara skalor)

Fördelen med slutna skalor är att dom är flyttbara på halsen. Genom att lära sig en skala och sedan bara börja den på olika ställen på halsen så kan man spela alla skalor man vill, dvs alla halvtonsskalor som finns, C, C#, D, D# osv

Observera att vi använder "single-string" teknik för högerhanden dvs vi spelar bara tumme-pekfinger med högerhanden, börja med tummen på höger hand och sluta med pekfingret.

G-Scale-closed-ver0

Var också noggrann med vänsterhanden. Börja med långfingret (2) på andra strängen, femte bandet, lillfingret (4) på andra strängen, sjunde bandet o.s.v enligt vad som är noterat i tablaturen ovan.

Om vi nu börjar på A istället (dvs 4 strängen, 7 bandet) och spelar exakt samma positioner så får vi automatiskt en A skala, dvs

A-Scale-closed-ver0

 

Flytta upp två band till och (dvs 4 strängen 9 bandet) så får vi en B skala. Hur många band måste du ny flytta upp för att få en C-skala? Börja nu alla övningstillfällen med att spela alla naturliga skalor från G till F# upp och ned!

När du väl kan detta är det dags att öva in de modala varianterna av de naturliga skalorna.!

 

Senaste nytt

  • 28 jul

    Gratis Banjoböcker!

    28 juli 2013

    En av Sveriges fina banjospelare Anders Sterner höll kurser på 70-talet i Stockholm. Det material han då skrev sammanstä...
  • 22 jul

    Omgjord sajt!

    23 juli 2013

    I början av Juli hände något roligt. Mellan skrapandet och oljandet av fönster (se så fina och vita dom är nu:-) ) satt ...
  • 13 jul

    Jespers' blog

    13 juli 2013

    En av sveriges bästa banjospelare Jesper Lindberg kommer att börja medverka med sin egen blog här! Under rubriken "Banj...

Banjohumor

Banjo måste utan tvekan vara det instrument det finns flest skämt om. Döm själv!

Banjohumor...

Banjofilm

Som inspiration att börja finns det på PBS Video en utmärkt film med banjoisten, skådespelaren och komikern Steve Martin som värd. Väl värd att ses!

Give me the banjo!