Absolut! Upp till den nivå man är beredd att öva sig till! Det finns dock en passus här som -för att vara helt ärlig - ska tilläggas. Alla kommer inte att låta som Earl Scruggs eller Béla Fleck oavsett hur mycket man övar.

Detta är nog tyvärr extra sant för dom som har börjat spela som nybörjare i äldre ålder. Vissa saker lär man sig helt enkelt bättre som barn. För detta finns det rent fysiologiska förklaringar. Har du lärt dig cykla som barn och hållit upp i 20 år kan du förmodligen fortfarande cykla efter några få minuter igen. Samma sak med banjo - lärde du dig det som barn är sannolikheten större att det kommer tillbaka snabbt än om du precis börjat.

Men - detta är ingen orsak att inte börja. Man kan ha roligt efter sin nivå och finna glädje i att efter 1000:e gången man övat Melodislingan i "Jerusalem Ridge" (bokstavligen) så snubblar man helt plötsligt inte längre. Dock är det tveksamt om sambo/hustru/man är lika uppskattande efter 1000:e gången man spelat dessa ca 100 toner (igen ... av egen erfarenhet).

Det svåraste för många är att komma till tals med vilken nivå man faktiskt är på och inte spela svårare låtar än man klara av. Att med nöd och näppe stappla sig igenom "Ballad of Jed Clampett" (Som av någon outgrundlig - och felaktig - anledning finns med i många nybörjarböcker) kommer inte att göra någon glad. Att erkänna för sig själv att man behöver flera månader av (disciplinerad) övning för att vissa roll - verkligen - ska sitta även om man tycker man kan dom efter 10 minuter och genast ger sig på "nästa" sång kräver mognad och insikt. 

Men, jag är helt omusikalisk ...

Nonsens ! Gör ett experiment. Knacka handen i skrivbordet och räkna vid varje anslag, knacka handen i skrivbordet fyra gånger på rad och räkna 1-2-3-4. Börja sedan om, 1-2-3-4. Det gick bra, eller hur? Gott. Då är du inte omusikalisk.

Det är dessutom högst osannolik att du har en fysisk defekt i hörselsystemet som gör att du inte kan uppfatta toner (eftersom du då skulle ha stora talsvårigheter) eller en fysisk defekt i hjärnan som omöjliggör för dig att avgöra om en ton är högre eller lägre än en annan. Du kan göra ett annat enkelt tanke experiment för att undanröja alla tvivel. Tänk på skolavslutning när du var liten och psalmen ”Den blomstertid nu kommer” – du kan höra den i huvudet eller hur? Eftersom du kan höra den kan din hjärna tänka i toner – det är det viktiga. Sedan är det bara mekanisk övning att kunna uttrycka de toner man har i huvudet på ett instrument.

Många som säger att man är omusikalisk säger det bara för att man jämför sig med någon som kanske spenderat 30-40år av disciplinerad övning på ett instrument. Byt ut ordet musikalisk mot t.ex. ”springa” för att se hur dumt det är. Ingen säger ju att man inte kan springa bara för att professionella idrottsmän springer fortare.

Frågan är snarare Vill du lära dig? Är du beredd att hoppa över 30min TV-tittande varje kväll det kommande året för att få glädje av att spela ett instrument? Det finns visserligen individuella skillnader men förutsatt att man inte har svåra medicinska problem (som påverkar motoriken) kan alla lära sig spela.

För vissa individer kommer det dock att ta längre tid, Om man t.ex. har ovanligt hårda motoriska kopplingar mellan fingrarna (dvs man har ovanligt svårt att röra fingrarna en och en). Det finns t.ex. individer som har en så hård motorisk koppling mellan ringfinger och långfinger att det för dessa få individer av mänskligheten faktiskt kan vara medicinskt omöjligt att spela ett stränginstrument - men för alla oss andra krävs det bara vilja och en gnutta tålamod samt insikten att vi alla inte kommer att kunna spela som Bela Fleck. Men alla som spelar piano förväntar sig kanske nite heller att bli lika tekniskt skickliga som Rachmaninoff var.