Metoder för inlärning
Det finns i olika skolor om vilken metodik man skall använda för att lära sig spela
MELODIVÄGEN
Den första skolan förordar att man skall börja med att lära sig enkla melodier, helst utantill, för att sedan fortsätta lära sig nya melodier som innehåller ny teknik som man skall öva på.
Fördelen med denna metodik är att man redan efter ett par veckor hjälpligt kan spela en eller fler enkla melodier i långsamt tempo. Detta kan hjälpa till att öka motivationen i lärandet då man (och sin kompisar) hela tiden tydligt kan höra sina framsteg. Nackdelen kan vara att man fokuserar för mycket på melodier i början istället för teknik.
Om man skall jämför med hur man lärde sig att läsa (och skriva) så motsvarar detta sätt kanske att man lär sig bokstäverna och ord samtidigt som man lär sig skriva poesi. Detta tvingar en elev att fokusera på både detaljer och helheten samtidigt hela tiden.
TEKNIKVÄGEN
Den andra skolan liknar den klassiska pianoundervisningen som var den förhärskande fram till slutet av 60 talet, att man börjar med teknikövningar och inte melodier. Denna skola tar till vara på att bluegrass banjo består av ett antal högerhandsmönster (eng. rolls) tillsammans med visa typiska vänsterhands ackord fattningar. Denna kombination av höger och vänster hand brukar på engelska kallas för "licks" (det finns oss veterligt ingen riktigt bra svensk översättning). I teorin så finns det ett oändligt antal kombinationer men i praktiken har det visat sig att om man behärskar de , säg, 30 vanligaste "licken" så kan man spela i princip "alla" vanliga bluegrass låtar.
Denna skola säger att det är bättre att fokusera på tekniken i början tills den sitter, lite grann som att lära sig alfabetet och enkla ord. När man kan det så är det enklare att bygga meningar (spela sånger) eftersom man inte behöver fokusera så mycket på exakt hur man skriver ett "A".
Nackdelen är att det kommer att dröja längre innan man kan spela någon hel låt men fördelarna är å andra sidan att när man väl skall lära sig en låt så går det oftast lite snabbare eftersom man redan kan alla byggstenar i sången.
Vilken skola som är bäst beror helt på den individ som skall lära sig. Om man har uthållighet med att "traggla" teknikövningar i början de första 5-6 månaderna eller om man vill snabbt spela sin första melodi. En bra lärare kan här hitta en balans mellan dessa metoder så att när en elev börjar tröttna på teknikövningar kan man lära sig en melodi som motsvarar den nivå eleven för tillfälligt befinner sig på. Oavsett hur man går tillväga så går det inte att komma bort ifrån att det krävs minst en timme om dagen i övning för att man skall göra framsteg!
Spela inte för svåra låtar
Som nystartad spelare har man ofta en önskan att låta som sina "idoler" det får t.ex. följden att de allra flesta som börjar vill lära sig Foggy Mountain Breakdown (FMB) på en gång. Men, man upptäcker då ofta att som bäst klarar man av att spela den i ~1/4 av det tempo den är tänkt att spelas i och att omgivningen inte alls är imponerad! Förmodligen klarar man heller inte av varken frasering eller betoning.
Sedan spelar det (nästan) ingen roll att man spelar den varje dag i tre månader. Man har helt enkelt börjat men en tekniskt alldeles för svår sång som man saknar förutsättningar för. Det finns mycket enklare sånger där man bättre kan lära sig den nödvändiga tekniken. Den gamla devisen om att lära sig krypa innan man går för att till slut kunna sprinta gäller fortfarande! (tråkigt nog)
En annan "klassiker" som också är svår men som (tyvärr) finns med i många nybörjarböcker är Balladen om Jed Clampett (BJC) som var tema till en amerikansk TV-serie på 60-talet och därför välbekant för många amerikaner. Möjligtvis är den också med eftersom Earl Scruggs tog med den som en av de första sångerna i sin lärobok. På samma sätt här finns det bättre enklare låtar som ger den utforskande aktören bättre möjlighet att öva grundläggand teknik.
Ingen som nyss börjat spela skall försöka spela vare sig Foggy Mountain Breakdown (FMB) eller Ballade Of Jed Clampett (BJC) innan man spelat i minst 18 månader.
FMB skall spelas i ca 160bpm vilket innebär ungefär 11 noter per sekund! Jag vågar påstå att ingen som börjar spela (oavsett begåvning) klarar av detta då det helt enkelt fodrar otroligt mycket muskelträning innan man övat upp motoriken för att klara detta!
Av samma anledning är många böcker helt olämpliga för en som börjar på egen hand. Den bok som nog behöver en varningsetikett och som kanske också bör undvikas är Pete Seegers nybörjarbok. Under lång tid var detta en standardbok, till stor del därför att det inte fanns någon annan. Här är ett exempel på en "gudabenådad" banjoist som hjälpte till att popularisera banjo som instrument men som ligger så långt före sina potentiella elever att avståndet för många helt enkelt är för stort. Fler personer har nog lagt banjon på hyllan för gott efter att ha försökt lära sig från PS bok än de som faktiskt lärde sig inte tack vare utan trots boken! För att riktigt krångla till det så spelade dessutom PS på en s.k. långhalsad banjo som har fler band (för att kunna ta flera låga toner) än normalt vilket gör att man tvingas spela med cape det första man gör!
Ett bra tips kan istället vara att gärna börja med sånger i valstakt (dvs 3/4 takt). Dom spelas ofta långsammare och även en som nyss börjat spela klarar, efter lite övning, av att spela sången i det tempo den är tänkt att spelas i.
Att hamna på en platå
Många som spelat ett tag kan nog känna igen sig att man en eller flera gånger kommer till en nivå där det verkar ta stopp. Man spelar samma låtar om och om igen men det nya som är svårare vill inte fastna. Man har hamnat på en platå.
Det viktiga här är att inte ge upp med tron att man inte kan bli bättre än man för tillfälligt är utan inse att man just nu är på en platå som skall passeras.
Att komma över en platå handlar nästan uteslutande om att våga fortsätta. För vissa fungerar det att gå tillbaka till grunderna och köra igenom ett antal grundteknik övningar som blandas upp med låtar som man redan kan för att gör det hela lite roligare. För andra handlar det om att fortsätta med att nöta nästa svårighet som man ännu inte kommit förbi. Tyvärr finns det ingen patentlösning för detta problem men insikten om att man är på en platå och att det inte gäller att ge upp (har du hört det förut...) är nog den bästa vägen framåt.
Det kan kanske vara till tröst att en sektion eller låt som man haft jätteproblem med kan helt plötsligt vara jättelätt (eller i alla fall överkomlig) en vecka senare efter lite paus och uppehåll utan att man egentligen gjort så mycket mer! Tag dock detta inte som en inteckning på att om man bara vilar tillräckligt mycket så kan man spela allting ! Detta gäller bara när man tränat mycket och "kört huvudet i väggen".
