Mollackord

Dessa fingersättningar kommer ganska naturligt för de flesta eftersom det är det enda praktiska sättet att forma dessa ackord.

Nu förenklar man ofta detta ännu mer. Ett av de vanligaste (och enklaste) sättet att ta ett moll ackord är att utgå från tredje inversionen och utelämna den fjärde strängen. Då får man den enkla form som visas nedan. Denna form är också vanlig om man spelar högt upp på halsen när man också lägger till extratoner med lillfingret (i dessa sammanhang refereras detta grepp ibland som "Cumberland Gap" positionen - men det är alltså bara ett vanligt moll ackord.) 

Förenklad form av moll ackord utifrån tredje inversionen. Detta ackord formar man oftast med
pek-, lång- och ringfingret 

Var någonstans på halsen man kan hitt t.ex. ett Em ackord är sedan bara en övningsfråga. I första avsnittet om dur ackord visade vi en effektiv träningsmetodik för att nöta in var på halsen man hittar olika ackord i de tre grundpositionerna. Utöka nu denna träning med att också inkludera moll ackord både som fulla ackord (fyra fingrar) och omväxlande på bara de understa 2 och de understa tre strängarna.

Det är nu dags att spendera en månad eller två att varje kväll spela alla möjliga ackord under 20-30 minuter och det är nästan garanterat att detta sitter sedan. Om det blir alltför tråkigt kan man alltid bryta av med att lära sig någon enkel melodi. Var då uppmärksam på att många rolls är över de ackord vi har visat (ofta med vissa toner utelämnade). 

Igen, var långsam i början och var säker på att det är rätt ackord du tar. Tänk igen på frasen "Practice makes permanent - not perfect" och att det tar lång tid att "olära" sig felaktiga saker.

En anledning att det är så bra att lära sig dessa ackord tills de sitter i ryggmärgen är att fingersättningen blir så oändligt mycket lättare. Man lär sig ganska snart (i alla fall efter nåt år eller så :-) ) att känna igen typiska ackord-rolls och att då behöver man aldrig fundera på fingersättningen. Den kommer automatiskt.