Grundläggande om skalor

Ordet skalor får många att rysa och tänka tillbaka på oändliga övningar upp och ned, företrädesvis på piano. Det behöver man väl inte kunna för att spela?

Jo - det behöver man!!

Att kunna hitta skalor är grunden till all musik och även improvisation och kommer att göra det oliiiidligt mycket lättare att spela och hitta ackord. Därmed inte sagt att det är helt lätt och att man lär sig det inte på en eftermiddag man bör dock ändå ägna en kort stund vid varje övningstillfälle att "köra igenom" skalövningar. varför då, då?

• Man över teknik - och det behövs för att kunna spela snabbt
• Man lär sig hitta var alla stamtoner finns på halsen
• Man kan enklare hitta godtyckliga ackord eftersom alla ackord bygger på en strikt struktur på sin skala
• När man spelar melodier (melodisk stil) så behöver man kunna hitta tonerna där det är lätt att greppa dom
• Det blir mycket lättare att kunna ta ut egna melodier om man hittar på halsen

Som vi nämnt tidigare så kommer vi inte att gå igenom all relevant musikteori. För det finns det 100 tals böcker och sajter man kan läsa. Vi kommer bara att ge en kort karta med några förslag hur man kan närma sig detta område på banjon.I fortsättningen antar vi därför att du har en hum om vad en skala är och hur man (i princip) konstruerar en skala utifrån en godtycklig grundton. Om inte så ger faktarutan nedan en hyperkort introduktion kring begreppet skala (eller mer specifikt en liksvävande skala - som är den vanligaste i västerländskmusik).

Om vi börjar med att numrera stamtonerna i en skala 1-7, så att t.ex. tonerna i en C-dur skala får följande numrering

så kan vi använda dessa nummer för att markera var de skalegna stamtonerna finns på halsen. Om man nu markerar de stamtoner på halsen som ingår i en G skala får man följande bild upp till band 20. Man kan också notera att man ibland kan se numreringar upp till 9 (nona) där 8=1 och 9=2 stamtonen. Anledningen till detta är att då man bildar ackord så använder man dessa nummer för att indikera att tonen skall tas en oktav högre. I ackord så är det brukligt att använda numrering upp till 13 (dvs 6 stamtonen i nästa oktav).

(Som nämnts tidigare så är de av oss som fick musikutbildning på 70 och 80 talet vana att kalla B för H som om du hittar äldre böcker på biblioteket om musikteori så skriver de garanterat H istället för B för sjunde tonen på skalan.)

För att se strukturen i detta så börja att läsa horisontellt. Varje sträng är en av stamtonerna i en G skala och man kan spela en G skala bara genom att på en sträng flytta greppet två eller ett band upp för att hitta de toner som ingår i en G-skala. När man kommer till 7 så börjar man om. Så länge som man spelar noterna 1-2-3-4-5-6-7 i skalan så har man spelat en G-skala. Det finns alltså många möjligheter men i praktiken är ju inte alla så lämpliga då det blir för stora hopp mellan varje ton på halsen

Finns det någon "bästa" G-skala? Det beror på. Rent speltekniskt är det bra om skalan ligger så att man kan spela den i följd utan att behöva flytta handen alltför mycket. Sedan måste man bestämma sig om man vill ha med öppna strängar eller om man vill att alla toner skall vara med "greppade" strängar. Det kan tyckas märkligt eftersom det borde vara lättare att ha öppna strängar då man inte behöver greppa något band. Det är förvisso sant men nackdelen är att om man lär sig en sådan skala så fungerar den bara på en enda skala på en plats på halsen. Stämmer man om banjon eller vill spela en annan skala bara genom att flytta strukturen så fungerar det inte längre. Använder man istället enbart greppade strängar så kan skalan flyttas upp och ned efter behov och man kan enkelt spela en A skala bara genom att flytta upp mönstret man lärt sig två band.

Notera speciellt följande områden som täcker en hel G skala som vi skall gå igenom i detalj när vi behandlar slutna (flyttbara ) skalor nedan

Som du kan se så är dessa identiska med den skillnaden att den högra (som börjar på band 17) är en oktav högre (dubbla frekvensen) jämfört med den lägre. Kom ihåg att man egentligen bara behöver läras sig halsen upp till band 12. Därefter börjar allting om fast en oktav högre.

En annan möjlig G-skala är att utnyttja så mycket som möjligt av de öppna strängarna. På halsen utnyttjar man då följande noter för att få en komplett G-skala (som är vanlig i melodiskt spel).

observera att vi har markerat de tre första öppna strängarna till vänster. 

Skalor och ackord

Ett sätt att betrakta ackord är att ett grundackord (treklang) alltid består av av den första, tredje och femte tonen i motsvarande skala. Om man nu kan hitta alla skalor så är det enkelt att konstruera dessa ackord.  Se nedanstående tabell för några exempel

Eftersom alla övriga mer komplexa ackord (t.ex. ett F#m7(5b) , eller andra hemskheter man kan hitta på) fortfarande bara utgår ifrån motsvarande grundskala är det en förutsättning att man förstår hur man kan hitta nya ackord.

En mer komplett tabell med "recept" på de vanligaste ackorden finns i avsnittet om ackordbeteckningar.

Nedanstående tabell visar hur man konstruerar de vanligaste ackorden utifrån en grundskala genom att lista vilka toner i skalan som ingår. Eftersom ett ackord bara är ett godtyckligt antal toner så kan varje ackord spelas på många olika sätt eftersom man kan välja själv vilken av de ingående tonerna som skall vara den lägsta tonen. Så har t.ex. alla treklanger (maj ackord) tre inversioner eftersom man kan välja vilken av de tre tonerna som skall vara lägsta ton. Detta beskriver vi utförligt i avsnittet om ackord.

För ackordbeteckningar så råder det delvis anarki och det förekommer ett par olika varianter på samma ackord. Då musik och ackord är något som vuxit fram och inte konstruerats så får man helt enkelt lära sig att det finns olika sätt att beteckna samma ackord. Det finns även många andra tänkbara ackord som t.ex. jazzpianister och andra ekvilibrister gillar och dom hittar du i någon bok om musikteori. Anledningen att vi valt just dessa ackord i tabellen ovan återkommer vi till i avsnittet kring diatoniska ackord.

Samma toner kan också beroende på sammanhang tolkas som olika ackord (speciellt om man inkluderar ackord där grundtonen - tonikan) är utelämnad. 

Öppna skalor

Med öppna skalor menar vi skalor som man spelar med någon sträng öppen. Dessa skalor är inte enkelt flyttbara utan man måste lära sig var dom finns. Det finns flera sätt att spela en öppen G skala. Det enklaste är att bara börja spela den på en enda sträng, t.ex.

Det är inget fel på denna och man kan plocka ut alla låtar som går i G på denna skala. Alla tonerna finns där. Men, problemet med denna variant är att man får långa vägar att flytta fingrarna så hastigheten begränsas. Det finns ju trots allt fem strängar så det är ju dumt att inte utnyttja ett par till. Fördelen är då att det blir kortare väg för fingrarna och man kan spela fortare och också utnyttja fler fingrar på högerhanden. Så en annan möjlig variant på en öppen G-dur skala är

Två andra möjligheter att spela en G-dur skala är

av dessa så den högra vanligare och "bättre" eftersom det finns dels en "symmetri" i den då de första sex tonerna har varannan not öppen och dels (mycket viktigare) att två på varandra följande toner alltid är på olika strängar. 

Notera fingersättningen på den högra skalan. När du kommer upp till C måste du ta det med långfingret för att ha ett ledigt finger till F# på första strängen 4 bandet.

Man bör kunna spela och kunna tonerna på alla dessa varianter. Räkna med att även enkla saker som dessa tar ett par veckor innan de verkligen sitter (dvs man kan spela det halv fem morgonen efter kvällen innan utan att tänka)..

På samma sätt kan man hitta vissa andra skalor baserade på öppna strängar. För en D skala skulle man kunna tänka sig följande variant (D-dur skalan har två förtecken - tänk på kvintcirkeln!). 

Dock är det inte möjligt att på en G-stämd banjo hitta andra varianter av D-skalan som har öppna strängar (om man räknar bort en-strängs skalor). Av den anledningen så stämmer man ibland om banjon, t.ex. i D-stämning för att lättare kunna spela melodiska låtar i D med öppna strängar.

Som sista exempel kan vi se hur man kan konstruerar en Eb skala i två vanliga varianter (en ess skala har tre sänkningar)

Skillnaden mellan den första och andra varianten är att man spelar andra D noten på andra strängen istället för första. Detta gör att det ibland är lite snabbare eftersom man inte behöver flytta fingrarna.

Försök nu själv konstruera en E skala!

Slutna (flyttbara skalor)

Fördelen med slutna skalor är att dom är flyttbara på halsen. Genom att lära sig en skala och sedan bara börja den på olika ställen på halsen så kan man spela alla skalor man vill, dvs alla halvtonsskalor som finns, C, C#, D, D# osv

Observera att vi använder "single-string" teknik för högerhanden dvs vi spelar bara tumme-pekfinger med högerhanden, börja med tummen på höger hand och sluta med pekfingret.

Var också noggrann med vänsterhanden. Börja med långfingret (2) på andra strängen, femte bandet, lillfingret (4) på andra strängen, sjunde bandet o.s.v enligt vad som är noterat i tablaturen ovan.

Om vi nu börjar på A istället (dvs 4 strängen, 7 bandet) och spelar exakt samma positioner så får vi automatiskt en A skala, dvs

Flytta upp två band till och (dvs 4 strängen 9 bandet) så får vi en B skala. Hur många band måste du ny flytta upp för att få en C-skala? Börja nu alla övningstillfällen med att spela alla naturliga skalor från G till F# upp och ned!

När du väl kan detta är det dags att öva in de modala varianterna av de naturliga skalorna.!