Ackordföljder

I en given tonart så ger man ackorden namn, eller snarare romerska nummer, beroende på var i skalan dom har sin tonika. I en vanlig G skala (G-A-B-C-D-E-F#-G) så är ett G-dur ackord I, ett A-dur ackord II, ett B-ackord III, C-ackord IV osv.

I traditionell västerländsk musik så finns det vissa följder av ackord som är mer vanliga än andra. Så om sången är i G-dur så finns med sannolikhet gränsande till visshet ackorden G,C,D någonstans i sången. Det motsvarar I-IV-V ackorden enligt vår numrering. Detta är ingen naturlag men kulturellt så har vi sedan barnsben hört så många sånger komponerade enligt denna princip så att man reagerar skarpt om någon frångår mönstret (som t.ex. vissa jazzmusiker gillar att göra).

Det finns ett stort antal böcker om harmonisering och hur man konstruerar ackordsföljder och ingenting som vi kan gå in på här. Andra har skrivit tjocka böcker om detta och om man inte avser att bli en professionell kompositör behöver man nog inte kunna allt det finstilta.

Dock finns det två saker som är utomordentligt bra att lära sig och det är kvintcirkeln och traditionell (enkel) visharmonisering. Som vi beskrev i avsnittet kring diatoniska ackord är detta grunden för att kunna improvisera. man får helt enkelt ett antal recept på följder av ackord som de allra flesta tycker låter bra.

I traditionella visor och även i traditionell bluegrassmusik så är harmoniken ofta inte så komplicera. Tittar man t.ex. i svenska visböcker så är visorna ofta harmoniserade väldigt enkelt, mycket beroende på att många visor är folkmusik som var menad att många skulle kunna spela och sjunga dessa. I början räcker det därför att lära sig de standardrecept som finns. Det låter helt enkelt tillräckligt bra! Så kan t.ex. en melodi i G dur (oftast) harmoniseras bara med ett G (och/eller G7), C (och/eller C7), D ackord. Det kanske kommer att låta lite "tråkigt" men fungerar. Jazzmusiker lär sig genom övning att hitta varianter och utvidgningar från dessa grundackord (baserad på kvintcirkeln) för att skapa ackordföljder som fångar lyssnarens uppmärksamhet. Detta kommer med övning (och ett visst mått av fallenhet 1%- resten är övning).

Hur kan man då använda denna kunskap? Ja, t.ex. om man spelar med några som spelar en melodi i G-dur som man inte själv kan så är det möjligt (efter lite övning) att spela dessa ackord (hela eller brutna) på "rätt" ställe och på så sätt följa med som om man kunde melodin.

12-takters blues

När du har läst avsnittet kring ackord så kan du pröva att spela följande tolv takter med motsvarande ackord. Pröva först att bara spela ackorden utan några rolls (fyra anslag på strängarna per takt). Spela sedan som det står nedan. Du kommer garanterat att känna igen ackordgången från ett oändligt antal låtar som du har hört. Den här (enkla) ackordgången är grunden i många poplåtar och brukar kallas för 12-takts blues (mer specifikt är detta den mest enkla 12-takts blues i G-dur man kan spela). För att hålla det enkelt så finns det inte så många "bluesiga" ackord i den här varianten. Den allra enklaste varianten består endast av tonartens I, IV och V tonen enligt formen

Så i t.ex. G-dur blir mönstret

Det finns ett oändligt antal variationer på detta och i princip alla stora blues- och jazzmusiker har sin egen variant på detta. Mer om detta kan du söka på nätet. En vanlig variant som låter lite mer "bluesig" är följande.

På samma sätt skulle detta i G-dur motsvara

Denna ackordföljd kan man nu spela med olika rolls eller genom att bara slå an strängarna. Nedan är en enkel variant där man bara slår an strängarna..

(Komprimerad) 12-takters blues

I tablaturen ovan står det ett "B" (för brush på engelska) under en pil bredvid varje ackord. Det betyder att man slår an alla strängarna med naglarna på högerhanden (eller med tummen om man har plektrum), som om man ville vifta bort en fluga ungefär. I tablaturen ovan har vi också fuskat lite då vi för att få plats så har vi reducerat 12-takter till tre. Varje ackord skall egentligen vara i en egen takt men av (rit-tekniska) skäl visar vi detta så här. Försök nu att själv spela samma ackord men med t.ex. en full foward roll på varje ackord. Det innebär att de fyra första ackorden ovan t.ex. spelas som

De fyra första takterna med rolls för de fyra första G-ackorden.

Igen, när man som ovan ser alla dessa toner (32 st) kan det verka omöjligt att kunna komma ihåg. Men, om man vet att det bara är 4 G ackord med en enkel forward roll blir det så mycket enklare att förstå (och att komma  ihåg). När du lär dig musik från tablatur försök hitta ackorden och vilka rolls som ingår. (I just det här fallet är det ju också extremt enkelt eftersom samma takt upprepas fyra gånger). Försök sedan att skriva om sången i notationen med rolls och ackord och sedan bara spela efter denna "stenografi".