SpelaBanjo

Byta strängar

Förr eller senare (ofta förr i början!) kommer strängarna att gå av, antingen för att man är ovan att stämma och vrider för hårt eller helt enkelt slår an så hårt att en sträng går av. 

Att byta strängarna vilket inte är så svårt som det kanske först verkar och eftersom man måste kunna byta strängar så det är lika bra att lära sig på en gång!

Olika typer av strängar

banjo-strings-light-small banjo-strings-medium-small

Alla strängar tillbverkas idag av rostrfritt stål (för riktigt, riktigt, riktigt länge sedan gjordes de av senor från djur). Strängar kommer i set om fem stycken, en sträng för varje not. Eftersom alla strängar har olika tjocklek är det viktigt att rätt sträng hamnar på rätt plats (dvs 1,2,3 osv). Strängar finns oftast i två varianter som beskriver hur tjocka strängarna är. På engelska brukar det kallas "gauge" och finns normalt i "medium" och "light"  ("medium" är lite kraftigare strängar än "light"). Det finns även varianter som "medium-light" och olika märken har också lite olika tjocklekar på strängarna.

Det finns ingen tjocklek som är rätt eller fel utan det är rent personlig preferens vilket ljud man tycker bäst om. Många tycker dock att "light" tjocklek upplevas som något lättare att spela med samt att det inte sliter lika mycket på fingrarna. Nackdelen är att det håller stämningen lite sämre.

Vissa hävdar också att en enklare (billigare) banjo har svårt att göra rätvisa åt kraftigare strängar och att ljudet inte blir "det rätta". Som sagt, detta är mycket en fråga om tycke och smak och inte vad som är rätt eller fel.

Olika tillverkare av banjo kan också sina egna rekommendationer. Så rekommenderar t.ex. Goldtone att använda kraftigare strängar (dvs medium eller medium+) på sina banjos.

 

Hur ofta skall man byta strängar?

Det finns olika tankar kring detta och jag har själv nyligen reviderat min egen uppfattning och tänker numer tvärtom jämfört med vad man kan läsa i de flesta råd som finns i böcker och på nätet!

I vad som finns att läsa rekommenderas ofta att man byter strängar med jämna mellanrum. Det hävdas att professionella musiker kan byta flera gånger under samma konsert. Det beror på dels hur hårt man spelar och hur länge. Vissa hävdar att även som nybörjare bör man byta strängar minst var 10:e speltimme eller oftare. Detta håller jag inte längre med om!

Det är ingen tvekan att en gammal sträng låter annorlunda jämfört med en ny sträng. Så långt är alla överrens. Frågan är dock vad som låter bättre?

Om man analyserar ljudet på en gammal sträng ser man att det finns väldigt få övertoner. En gammal sträng ger alltså en renare ton, hur konstigt det än kan låta. En ny sträng däremot som (med större spänst) har många övertoner som också interagerar med andra strängar. Detta kan man själv enkelt konstatera genom att gamla strängar är lättare att stämma eftersom dom har renare toner.

Nyare strängar har mer klang och kanske som vissa skulle säga, "ett mer nervöst ljud". I slutändan blir det dock en smaksak av vilket ljud man tycker bäst om. 

(Själv har jag dock svängt så långt som att jag numer bara byter när någon sträng går av. Däremot så torkar jag av strängarna efter (nästan) varje gång jag spelat.)

 

Hur byter man då strängar?

En i taget ! Undvik att ta loss alla strängar på en gång eftersom stallet då garanterat kommer att lossna eftersom det bara hålls fast av strängarnas tryck. Det första man skall notera innan man byter eller tar loss alla befintliga strängar är var stallet sitter (dvs den del som för över vibrationerna från strängarna till skinnet på banjons kropp) eftersom den exakta positionen är viktigt för att få ett bra ljud och så att banjon får en bra stämning (och intonation). Börja därför med att markera stallets position med en mjuk blyertspenna. Det är också viktigt att stallet sitter i rak linje med strängarna från halsen ned till strängfästet (eng. tail piece) och inte böjer av. Längre fram skall vi gå igenom en metod för hur man kan "spela sig fram till" den korrekta positionen för stallet genom att slå an en ton på tolfte bandet (en oktav högre än grundstämningen).

Från början bör man också låta det ta tid och vara försiktigt. Det är frustrerande att dra av en ny sträng genom att man inte tänker sig för och spänner för hårt innan man ens spelat en enda ton. Tro mig - jag har prövat!

Det enda "trick" man sedan måste lära sig här är hur man gör för att få strängen att låsa sig på stämskruven genom att man gör en självlåsande öggla. Det finns två varianter på självlåsande öggla. De två varianterna viss schematiskt nedan

{TBD - Figur på två varianter låsögla]

Följande video visar ett sätt att byta strängar på