SpelaBanjo

Sju-ackord

7 ackord är förutom dur och moll ackord den allra vanligaste ackordtypen i bluegrass (och även annan musik). Ett sju ackord skapar mer "spänning" i sitt sound och får de flesta lyssnarna att förvänta sig ett förändring i ackordsföljden.Om man har spelat samma ackord flera gånger i rad är det vanligt att sista gången man spelar ackordet så ändrar man det till en 7 variant precis innan man byter till nästa ackord.

Dur-sju ackord

Det finns två olika slags 7 ackord . Det "vanliga" 7 ackordet bildas på skalans toner 1-3-5-7b. Sedan finns det också maj7 ackord vilket bildas med skalans toner 1-3-5-7. Till exempel ett G7 ackord innehåller således tonerna G-B-D-F (och ett Gmaj7 tonerna G-B-D-F#). Kom ihåg att en G-skala är G(1)-A(2)-B(3)-C(4)-D(5)-E(6)-F#(7)-G(1)

För att bilda det vanliga 7 ackordet utifrån de tre grundinversionerna kan man tänka sig två varianter.

  • Man sänker tonikan (1-tonen) två band (två halvtoner) vilket ger tonen 7b

  • Man kan också höja dominanten (5-tonen) tre band (tre halvtoner) vilket också ger tonen 7b

Det vanliga är att man för inversion ett och två bildar 7-ackordet genom att sänka tonikan två band och för inversion tre höjer dominanten tre band (det finns dock ett problem med detta för den andra inversionen som vi återkommer till). Följer man denna princip så visar följande bild hur man konstruerar 7 ackord utifrån de tre grundinversionerna. Kom ihåg minnesregeln att första inversionen har tonikan på första strängen, andra inversionen har tonikan på andra strängen och tredje inversionen har tonikan på tredje strängen.

thre-invers-seven-chords-creation

Anm1: För den andra inversionen så är dock denna princip lite problematisk. Eftersom man "tappar" tonikan (Ackordet borde därför skrivas som D7(no1) dvs "utan ettan") då man flyttar ned den tonen så får man ett ackord utan grundton. Det är visserligen inget fel eftersom man i princip kan ta bort och spela toner i ett ackord (nästan) utan ordning. Dock blir ju ackordet "svagare" utan en tonika. Det 7-ackord man får på detta sätt kan också därför tolkas som ett dim ackord, t.ex. kan ett D7 tolkas som ett F#dim (toner i ett F#dim = (F#, A, C) och tonerna i vårt D7 utan tonika också är D7(no1) = (F#, A, C)

Ett allvarligare problem med att utgå från inversion två är dock mer praktisk. Att ta fyra band långt ner på halsen med alla fyra fingrar är mekaniskt svårt. Försök ta ett fullt D7 i lägsta positionen (dvs över band ett till fyra) med alla fyra fingrar. För just specialfallet D7 kan man "fuska" lite genom att nyttja öppna strängar som visas nedan vilket gör att man i praktiken endast greppar band ett och två (man hoppas helt enkelt över subdominaten, dvs F# och spelar öppna D).

Det kan kanske tyckas lite magstarkt att t.ex. kalla ett ackord för D7 när det inte finns någon D-ton någonstans. Spelar man med andra så är detta oftast inte något problem eftersom säkert något instrument har en D-ton någonstans men spelar man för sig själv vill man kanske se till att tonikan finns kvar. Av den anledningen så är det mindre vanligt att skapa ett 7 ackord utifrån andra inversionen rakt av.

Anm2: För inversion 1 och två  har vi visat en möjlighet att skapa ett 7 ackord genom att sänka tonikan två halvtoner. En annan möjlighet är att vi istället höjer dominanten tre halvtonssteg (precis om vi visade i inversion tre ovan). Se vidare nedan. 

 

Överkurs 1: Rent ackord/harmoni analys mässigt är det möjligtvis mer rätt att kalla det slutliga ackord man får utifrån andra inversionen för ett dim ackord. Ett dimackord är uppbyggt av små terser staplade på varandra, dvs skalans 1-3b-5b toner.  Vanligtvis så tar man också med 7b i ett dim ackord.

Så om vi t.ex. utgår ifrån ett D7 i andra inversionen så får man tonerna F#-A-C-F#, dvs 3-5-7b-3 tonerna i en D-skala (att jämföra med ett "riktigt" D7 ackord D-F#-A-C). Här skulle man därför snarare kunna säga att eftersom det inte finns något D så är det snarare ett F#dim ackord. Möjligtvis skull man kunna beteckna det som ett "D7(no1)=Ett D7 utan grundton" men som sagt, ett ackord utan tonika är ett urartat fall.

Anm: Om du inte riktigt var med på hur F#-A-C-F# motsvarar 3-5-7b-3 så tänk på att en D-skala (D-E-F#-G-A-B-C#-D) har två höjningar så ett F# har funktionen 3 och C har funktionen 7b i en D-skala.

Övning: Skriv en F# skala och övertyga dig om att F#-A-C-F# motsvarar ett F#dim ackord i en F# skala.

 

Överkurs 2: I ackordbeteckningen för banjo är man ofta inte så noggrann med att ange vilken ton som är den lägsta i ackordet. Men skall man vara riktigt petig så är det 7 ackord man får utifrån tredje inversionen mer korrekt att beteckna som t.ex. A7/E eller, C7/G eftersom det inte är grundtonen (tonikan) som längre är den lägsta tonen.

 

Överkurs 3: För specialfallet ett D7 ackord (utifrån andra inversionen) så finns det en möjlighet att rädda situation om man har en G-stämd banjo eftersom det finns ett öppet D på fjärde strängen. Genom att låta den strängen ingå öppen så får man ett riktigt D7 ackord som nedanstående ackorddiagram visar:

D7-andra-inversion
D7 ackord utifrån andra inversionen med öppen 4 sträng (ej flyttbart)

Observera dock att ovanstående ackord inte är flyttbart eftersom det har en öppen sträng.

För att sedan göra det hela ännu enklare så spelar man även första strängen öppen (eftersom det är ett D) för att byta ut subdominanten (F#) mot tonikan så att den blir dubblerad. Det viktiga är att man inte tappar 7b (d är det inte längre ett 7-ackord).

Det "bästa" är om man kan flytta den ton som redan är dubblerad (som man gör i inversion ett och tre ovan) för att inte tappa den och få ett alltför stympat ackord. Den andra möjligheten man har är att utifrån andra inversionen flytta upp dominanten (femte tonen). Men då tappar man samtidigt den tonen i ackordet eftersom den inte finns dubblerad. Det 7 ackord som man får på det sättet borde man för att vara helt korrekt egentligen beteckna 7(no5), t.ex. D7(no5).

Som vanligt "fuskar" man ofta och tar bara partiella ackord. Det finns ju ingen anledning att greppa fyra strängar om man bara spelar på de lägsta två eller tre. Spelar man bara två strängar så är det rent teoretiskt inget ackord eftersom dessa två toner skulle kunna passa i ett antal ackord. Dock ger melodisammanhanget vilket ackord som det är mest "rätt" att tolka tonerna som.

Det enklaste 7 ackordet

Vad är då det enklaste 7 ackord man kan forma på en G-stämd banjo? Ett G7 ackord. Nu finns det flera sätt att ta ett G7 ackord på men det enklaste är att utgå från tredje inversionen och tänka sig att hela barré greppet redan är taget med banjon spelad "öppen". För att forma G7 så tar vi bara första strängen, tredje bandet (ett F). En enda ton som figuren nedan visar

g7-lowest

Det enklaste G7 ackordet, skall man vara helt korrekt så är det faktiskt ett G7/D ackord eftersom D är lägsta tonen (rot).

 

Alternativt 7 ackord för första och andra inversionen

På samma sätt som vi flyttade dominanten i tredje inversionen kan vi också skapa 7 ackord utifrån första inversionen på det sättet. Man får då ett 7 ackord utan dominant, dvs egentligen ett 7(no5) ackord som följande bild visar.

first-inversion-7no5

Hur man skapar ett 7(no5) ackord utifrån första inversionen

På motsvarande sätt kan man skapa ett 7(no5) ackord utifrån andra inversionen genom att flytta upp 5:an på tredje strängen.

Moll-7-ackord utifrån inversioner

Moll-sju ackord, t.ex. Fm7 eller Em7 kan också bildas. Dock inte lika regelbundet i alla tre inversioner som dur-sju-ackorden om man vill ha med alla grundtoner.

Först påminner vi oss om moll-ackorden i alla tre inversioner som vi kommer att utgå ifrån, se bilden nedan.

flyttbara-moll-ackord-alla-inversioner

Flyttbara moll ackord i alla tre inversioner.

För att bilda de regelbundna sju ackorden kunde vi antingen flytta ned tonikan två halvtonssteg eller flytta upp dominanten tre halvtonssteg.

Utgående från första inversionens moll ackord kan man då t.e.x flytta ned tonikan på första strängen två steg (eftersom tonikan också är dubblerad på fjärde strängen skull man även kunna tänka sig att flytta ned den).  I första inversionen får man då

moll-sju-inv-ett

Bilda moll-sju ackord utifrån första inversionen

I inversion två får vi dock problem om vi skulle gör på samma sätt eftersom roten bara finns på ett ställe och vi då skulle "tappa den". Som vi sagt tidigare så känns det lite magstarkt att ha ett ackord utan sin grundton. Alternativet är då att flytta upp dominanten tre band (halvtonsteg). Vi kommer då visserligen att få ett ackord utan dominant men det är trots allt bättre än utan grundton. Figuren nedan visar denna operation.

moll-sju-inv-tv

m                                                                                                              m7(no5)

Moll sju utifrån andra inversionen

Det ackord man bildat skulle mest korrekt skrivas m7(no5) eftersom man "tappat" dominanten.

I tredje inversionen så skulle man i teorin kunna göra på samma sätt. Problemet blir då att man får ett ackord som spänner över fem band. För många är detta svårt att greppa rent mekaniskt. Möjligen kan man klara det om man endast använder de nedre tre strängarna och spelar man högt upp på halsen.

moll-sju-inv-tre

Moll sju utifrån andra inversionen

 

Moll sju ackord - take two

Om man önskar begränsa sig till ackord som spänner över fyra band och ett fullständigt moll-sju ackord så har vi egentligen bara hittat ett (från inversion ett) sätt att greppa det på. (Konstruktionen utifrån inversion 2 faller bort eftersom vi inte har någon dominant i ackordet och det därmed inte är ett fullständigt ackord.)

Det enklaste sättet att förklara den följande varianten av m7 ackord är att börja med att betrakta nedanstående tabell som listar ett antal moll och durackord samt de toner som ingår i ackorden.

m7-rel-minor

Toner i ett antal m7 ackord jämfört med tonerna i ett antal andra rena dur ackord.

Varje rad har ett m7 ackord och det motsvarande dur ackordet man får om man tar det tre översta tonerna i m7 ackordet. Man kan här också tänka sig det omvända. Man utgår från ett dur ackord och lägger en ton i början som är tre halvtoner under tonikan för att på så sätt bilda m7 ackordet.

Så för att t.ex. bilda Am7 så tar vi ett C-ackord och lägger till ett A, dvs tre halvtonsteg (eller band) nedanför tonikan i ackordet. Om vi nu utgår från första inversionen där vi har en dubblerad tonika så kan vi flytta ned den ena tonikan tre band och på så sätt bilda det motsvarande m7 ackordet enligt tabellen ovan.

m7-rel-minor-construction

Att bilda m7 utifrån den relativa dur skalan. Observera att tonerna i det relativa moll-sju ackordet får
en annan funktion än hos det relativa dur-ackordet!

Var inte detta bara ett onödigt krångligt sätt att introducera ett nytt ackordgrepp? Njae, som vi sagt tidigare så är det svårt att memorera en massa "ackord-prickar". Genom att istället lära sig principer så kan man bilda de ackord man behöver när man behöver dom. 

(För den som kan sin kvintcirkel (på engelska "circle of fifths") ser man att relationen mellan t.ex. Bb och Gm är att Gm är den relativa mollskalan till Bb dur. Men det för för långt musikteoretiskt att gå igenom det här. Man kan också se det som att funktionen som subdominant (andra tonen) för moll ackordet har funktionen som tonika i dur ackord - se tabellen.)

Sammanfattningsvis finns det alltså tre grundläggande moll-sju ackord formationer som innehåller alla toner.

summary-m7-movable-chords

Det ska också tilläggas att det är fullt möjligt att hitta också andra oregelbundna formationer som ger m7 ackord allt beroende på hur flexibla fingrar man har. Framförallt högre upp på halsen där det är tätare mellan banden.

 

Några vanliga 7-ackord

Som avslutning visar vi som exempel ett par vanliga 7-ackord i några olika positioner på halsen

Vanliga ackord i G-dur

[TBC]