Durackord
Flyttbara grundpositioner, tre grundinversioner
Som start bör man börja med att lära sig de tre vanliga inversionerna på alla grundackord. I de flesta böcker kallar man detta ofta (felaktigt enligt min mening!) för "F-positionen", "D-positionen" och "Barré" (eller A-positionen). Dessa namn kommer av att det grundackord (baserat på hela stamtoner) som de lägsta positionerna för dessa inversionerna ger. Vi kommer dock inte att kalla dessa för detta eftersom det bara skapar förvirring att säga "Ett C-ackord på 10-bandet med F-greppet". Då är det bättre att använda den mycket mer korrekta termen "C-ackord på 10-bandet, första inversion". Det kommer också att göra livet lättare i andra avseende som vi kommer till.
Anm: På svenska förekommer också termen "omvändning" istället för inversion.
Varje ackord baserat på en stamton (C,D,E o.s.v) finns också bara på två ställen i varje inversion en gång nedanför band 12 och en gång ovanför band 12. Som nybörjare så kommer 90% (eller mer) av det man spelar att vara nedanför band 12. Det innebär att om man referera till "D-andra-inversionen" eller kanske "G-första inversionen" så är dessa ett unikt ackordgrepp (om man utgår från dessa fulla ackord) och kan inte missupfattas.
Dessa tre inversioner formas enligt följande mönster på en G-stämd banjo, dvs gDGBD
Principformer för de tre flyttbara ackordinversionerna
Fingersättningen för inversion 1 och 2:
- Pekfinger på andra strängen
- Långfinger på tredje strängen
- Ringfinger på fjärde strängen
- Lillfinger på första strängen
För den tredje inversionen så placeras pekfingret över de fyra/fem första strängarna. Här kan man även ta långfingret till hjälp och lägga det ovanpå sitt pekfinger för att få ett hårdare tryck för att undvika vibrationer på strängen.
Beroende vilket ackord som den flyttbara formen bildar kan man inte alltid spela femte strängen. Bara de ackord där stamtonen "G" ingår.
Varje ackord som tas i de tre inversionerna kommer att ha de tre olika ingående tonerna växlande som lägsta ton.
Första gångerna man tar dessa grepp kommer det att kännas konstigt och (kanske) verka obegripligt hur någon kan ta dessa grepp i snabbt spel. Som så mycket annat handlar det om övning. Den 1000:e gången du tar dessa ackord så är det lättare än den 10:e gången. När man lär sig dessa grepp kan det vara bra att börja med att placera lillfingret rätt (på första strängen) och utnyttja det som positions referens för resten av greppet.
Som vi nämnde ovan så tar man ofta inte de fullständiga fyr-fingers-ackorden uan använder endast två eller tre strängar av dessa ackord vilket gör det lite lättare.
Vilka fingrar man sedan placerar i tur och ordning kan vara en smaksak men det är oftast bästa att komma in i vanan att börja med sträng 2- och 3 och placera ringfingret på 4-strängen sist. Detta då man alltsom oftast spelar först på 2- och 3-strängen då man bytt ackord och man därför behöver få dessa strängar korrekt först. Efter man har övat på detta så kommer man mer eller mindre automatiskt att greppa alla strängarna på en gång. Men räkna med att det för majoriteten tar många, många veckors övning innan detta går intuitivt.
När du byter mellan första och andra inversionen så försök att behålla positionen på ring- och lillfingret och bara ändra pek- och långfingret. Beroende på hur flexibla dina senor är kan det för vissa personer vara (bio-)mekaniskt omöjligt att ändra positioner på pek och långfingret utan att lyfta på ringfingret en aning. Om du tillhör den gruppen så är det bara att förhålla sig till det.
Börja med att mekaniskt öva dessa positioner under 1 vecka, 30 min varje dag på lägsta bandet utan att bry dig om (just nu) vilket ackord det är du tar. Nu handlar det bara om att forma och byta mellan dessa ackord rent mekaniskt.
Ett bra sätt att öva dessa är att på ett godtyckligt band (bry dig inte om vilka ackord det är) växla mellan inversion 1 och inversion 2 tusen gånger, dvs 20ggr per dag i två månader (ungefär). När du gjort detta så har du kommit en bra bit på väg till att träna upp musklerna i dessa nya ovana mönster. (Tänk på att försök att endast flytta två fingrar mellan dessa inversioner). Även om du från början är så stel att du kanske t.o.m måste ta hjälp av högerhanden för att fysiskt flytta fingrarna i rätt positioner så kommer du att lära dig dessa mönster. Det gäller bara att ha tålamod och öva, öva och öva.
Tänk på att detta är lika mycket en mental som fysisk/muskelmässig ny "sak" som din hjärna och dina fingrar inte är van vid. Även om det nu tar dig många sekunder att forma ett F och det verkar fullständigt omöjligt att någon kan ta det snabbt så kommer du att lära dig. Så länge du inte har ett medicinskt diagnosticerat problem med leder eller någon muskelsjukdom så kommer du att lära dig. Det handlar bara om övning. Desto yngre du är desto lättare kommer det dock förmodligen att vara.
Ackord, första inversionen
När du kan hitta och ta dessa grepp under ~2s så är det dags att gå vidare. Innan du går vidare behöver du läsa på lite teori så att du vet att de tre toner som bygger ett grundackord ofta refereras till efter namnet på sin funktion i ett ackord dvs tonika, subdominant och dominant. Dessa funktioner byggs av skalans 1,3 och 5 ton (se avsnittet om skalor). Ett C-ackord byggs t.ex. upp av tonerna C, E, G (1,3,5 i en C-skala) , ett D-ackord på D, F#, A (1,3,5 tonen i en D-skala) o.s.v.
Här kan man då ana en första anlednig till att det är bra att kunna skalor för att enkelt kunna forma ackord.
För första inversionen så är tonikan på sträng ett och fyra, subdominanten på tredje stängen och dominanten på andra strängen. Så för F-ackordet i första inversionen där tonika = F, subdominant = A, dominant = C får man tonerna som visas i högra bilden nedan.
I dessa ackordbilder har vi färgat tonikan röd för att detta skall bli tydligt. För ackord så talar man också om roten. Det är den lägsta tonen som ingår i ackordet. I första inversionen så är det 1 tonen (tonikan) som är rot, i andra inversionen så är det 3:e (subdominanten) och i tredje inversionen så är det 5 tonen (dominanten).
Som du ser så är detta också ett första steg att börja lära sig var de olika tonerna finns på halsen. När man börjar lära sig fler och fler första inversionens ackord så vet man också direkt flera referenser på halsen var olika toner finns.
Om man nu flyttar grundpositionen två band (två halvtonssteg) upp så kommer man till ett G. Flyttar man igen två band så kommer man till ett A
Du kan nu själv räkna ut vilket ackord vi får om vi igen flyttar första inversionen två band upp - B. För att få ett C så flyttar man sedan ett band upp (efter B) så att ring- och lillfingret är på 10:bandet.
En västerländsk skala är uppbyggd enligt ett mycket specifikt recept som specifikt anger hur många halvtonsteg som det är mellan varje not. För en C-skala så är den uppbyggd av C-D-E-F-G-A-B (-C) . I en skala är det två halvtonsteg mellan alla toner utom två, mellan 3-4 tonen och mellan 7-8 (8-tonen ingår tekniskt i nästa oktav av skalan men räknas ofta med så att skalan går från C-C.
Öva nu kommande vecka 30 min per dag på alla möjliga grundpositioner för ackorden G-A-B-C-D-E-F#-G
Börja öva med att "slå an" alla stängarna med högra handen fyra gånger och räkna 1-2-3-4. Byt sedan till nästa ackord och slå an strängarna igen fyra gånger, När du övar detta så försöka också att räkna i takt 1-2-3-4, slå an strängarna vid varje räkning och byt ackord på 1:an. Räkna inte fortare än du kan hålla en jämna takt även om det i början av naturliga skäl går väldigt långsamt. När du känner att du kan detta i ett hyfsat tempo (minst ~100 bpm på metronom) börja då med att försöka byta ackord på både 1:an och 3:an. Du kommer då att (förmodligen) vara tvungen att sänka tempot. Öva tills du kan spela dessa byten i hyfsat jämnt tempo igen (minst ~100 bpm).
Ackord i andra och tredje inversionen
Dom nästa två flyttbara ackord man måste kunna är andra och tredje inversionen (även kallat D- och barré grepp).
- I andra inversionen så är tonikan på andra strängen, subdominanten på första och fjärde strängen samt dominanten på tredje strängen.
- I tredje inversionen (barré grepp) så är tonikan på tredje strängen, subdominanten på andra strängen och dominanten på första och fjärde strängen.
Ett enkelt sätt att komma ihåg detta är att tonikan är på första strängen i inversion 1, andra strängen i inversion 2 och tredje strängen i inversion 3. Ett annat möjligt sätt att tänka är att titta enbart på första strängen. Ett grund ackord är uppbyggd av tonerna 1-3-5 på skalan och sedan inse att i första inversionen så är det 1 tonen som är på första strängen, i andra inversionen 3 tonen och i tredje inversionen så är det 5 tonen som är på första strängen.
Det torde nu vara uppenbart varför dessa grepp kallas för inversioner. Vi "roterar" helt enkelt den lägsta grundtonen som ingår i ackordet. I inversion 1 är lägsta tonen tonikan, i andra inversionen så är lägsta tonen subdominanten och i tredje inversion så är lägsta tonen dominanten (den lägsta tonen i ett ackord brukar också kallas rot).
Det är alla samma ackord men olika inversioner förmedlar olika "känsla". Med notskrift så motsvarar ett F i första, andra och tredje inversionen följande ackordsvarianter
F-ackord i första , andra och tredje inversionen med alla fyra toner på skalan
Det finns en enkel men effektiv övningsteknik för att lära sig hitta alla ackord som vi går igenom i avsnittet "Att lära sig ackord"
För varje ackord med de flyttbara inversionerna finns det fem användbara positioner på halsen, dvs man kan ta ett G (eller något av de andra grundackorden) på fem ställen progressivt allt högre upp på halsen. Teoretiskt så skulle det för vissa ackod även vara möjligt att ta ett sjätte ackord i närheten av band 20 men det får anses överkurs så länge man inte heter Béla Fleck.