Scrugg´s style

Detta är den stil som gjordes populär av den amerikanska musikern Earl Scruggs (som fortfarande 2011 är en aktiv musiker). Han spelsätt som baserar sig på återkommande tonmönster som spelas med tre fingrar på högra handen. Genom att man (i princip) använder sig av dessa återkommande mönster så kan man öva in en ansenlig hastighet vilket många förknippar med banjospel.

De mönster man spelar kallar man för "rolls" och eftersom det inte finns något svenskt namn så använder vi det engelska. Dessa rolls beskriver bara i vilken ordning man använder fingrarna på högra handen. De säger ingenting om vilka strängar eller vilka toner/band man skall spela.

Eftersom man bara använder tumme (T), pekfinger (I) och långfinger (M) så kan man  med tre toner kombinera det i 3*2*1=6 olika sätt. Sedan får man komma ihåg att i en vanlig takt i 4/4 så kan man spela åtta åttondelstoner vilket då i teorin skulle betyda ett väldigt stort antal möjligheter att kombinera dessa tre fingrar. Dock är det så att i praktiken är det bara ett fåtal rolls (eller mönster) som man använder. Alla dessa rolls har man gett namn som kommer av i vilken ordning man använder fingrarna. Exempel på standard mönster är "forward-", "backward-", "forwardbackward-", "alternating-thumb" - roll, m.m.

Dessa mönster är den asboluta grunden i denna spelstil. Att lära sig dessa mönster är en förutsättning för att kunna spela. Nu är det inte så svårt som det kanske verkar. Alla dessa mönster bygger på rörelser som (i någon mening) är naurliga för de tre fingrar som finns tillgängliga. Alla dessa mönster är naturliga mönster som vuxit fram under många år och som visat sig användbara, och kanske framförallt, spelbara.

Om man kommer ihåg att det finns 8 toner i en takt (4/4 takt, åtta åttondelar) och man spelar med tre fingar så inser man att detta inte går helt jämt ut. Alla rolls som i praktiken finns har därför ett par egenheter (för att det skall fungera)

• Samma finger används (nästan) aldrig två gånger i rad
• Femte strängen spelas alltid med tummen
• En takt slutar aldrig på samma finger som nästa takt börjar på då man måste ha ett finger ledigt för att hinna börja på första tonen på nästa takt. Dock kan man göra uindantag för detta om man spelar halv eller heltoner som sista ton på föregående takt då det finns en teroetisk möjlighet att hinna flytta fingret till en annan sträng.

För att räkna toner i en takt så räknar man "1-och-2-och-3-och-4-och" som ger totalt åtta toner.

Placering av högerhanden

När man spelar med högerhanden så använder man bara tre fingrar som beskrivits ovan. Därför är det viktigt att man hittar en bra punkt nära stallet där man kan placera sitt lill- och ringfinger som skall vara som fastvuxna vid skinnet.

Detta gör att man har en fix position som gör det enklare att hitta rätt strängar med de fingrar man spelar med. Igen, här beror det lite på vilka mekaniska kopplingar man har i handen. För vissa personer är det fysiskt omöjligt att "ankra" både lill- och ringfinger och hålla dessa låsta mot skinnet samtidigt som de övriga tre fingrarna spelar.

I det fallet så får man klara sig med att bara hålla ringfingret (eller lillfingret) mot skinnet. Det finns många exempel på mycket skickliga spelar som bara håller lill- eller ringfingret ankrat. Huvudsaken är att man har en fast punkt.

Ett gott tecken på att man har en fast ankrad hand är att skinnet på banjon blir "slitet" där fingrarna är ankrade (se bilden ovan).

När man spelar så kommer du också att upptäcka att man kan variera ljudet genom att flytta högerhanden upp mot eller från halsen. När man spelar ackord högre upp på halsen (dvs mot stallet) så bör man också flytta högerhanden upp mot halsen. Det ger en mjukare ton som upplevs som mer behaglig av de flesta.

Enkelt uttryck så skall det finnas en automatisk växelkoppling mellan vänstra och högra handen. När man flyttar vänsterhanden från allra längst ned (första bandet) till allra högst upp (band 22) så skall högerhanden på motsvarande sätt röra sig (en mindre sträcka) från nära stallet till nära halsen. Så småningom kommer detta att ske automatiskt utan att du behöver tänka på det.

Olika rolls

90% av all tablatur som du kan hitta på nätet använder följande rolls som visas nedan. Du bör därför sätta av en avsevärd tid att öva in dessa mönster så att de känns naturliga och att du kan spela dom i jämn takt. Kom ihåg att här är inte hastigheten det primära initialt utan att kunna spela dessa rolls helt jämnt. Börja därför väldigt sakta (t.ex. metronom på 70-80 takt). Börja först att öva dessa rolls utan några vänsterhandsackord. När du tycker att dessa rolls sitter så kombinera dessa med (nästan) valfria ackord. Varför jag säger "nästan" här är att alla tänkbara ackord inte alltid innehåller alla strängar som alla tänkbara rolls har. Man kan ju bara använda de rolls som inkluderar de strängar som ingår i ackordet.

I beskrivning nedan används de engelska namnen på dessa rolls. Att försöka översätta blir bara krystat!

Forward roll

Den (enklaste) och viktigaste rollen är "forward-roll". T-I-M-T-I-M-T-I. Normalt spelar man i 4/4 (eller 2/2) takt, dvs

Eftersom denna roll inte hårt dikterar exakt vilka strängar som man slår an (bara följden av vilka fingar man använder) finns det ett par naturliga möjligheter att spela en forward roll. En bra första roll att öva på är "3-2-1-3-2-1-3-2"

En variant av ovanstående första roll där man istället för tummen börjar med pekfingret istället är

denna kan man lämpligen spel på strängarna "2-1-3-2-1-3-2-1

Som exempel finns de vanligaste rollsen listad nedan. Visserligen behöver man kunna de vanligaste rollsen men att bara planlöst börja öva på dessa som en galning är nog inte det mest effektiva sättet. En plan skulle kunna vara:

• Börja öva långsamt med metronom. I början kan det vara lättast att ställa metronomen så att man har ett "tick" på varje not.Om man spelar helt i takt så skall man "döda" klicken från metronomen. När man senare blir mer van att spela med metronom så kan man ställa metronomen på "downbeaten" dvs varannan ton (1-3-5-7). Om man utgår från 8:e delar. 
  
  
• Börja öva med öppna strängar, dvs inga ackord, det viktigaste är att träna upp en taktsäker hand. Var inte rädd att ta in rejält när du spelar. (Senare kan man träna dynamik genom att tänka sig att man spelar på en skala 1 -10 där 1 är att nästan bara nudda strängarna och 10-är att man i princip skall vara rädd att slita av  strängarna)
  
  Detta kommer att ta ett par veckor så hasta långsamt! Tänk på ordspråket "Bråd sak skall utföras långsamt" !
• När du börja kunna detta så börja kombinera med vanliga "enkla" ackord, t.ex. C, G, D (de allra vanligaste ackorden i G-dur)

Tre varianter av forward roll. Övar varje roll variant enskilt genom att spela minst tio takter av samma variant!

När man spelar tre finger stil så är inte alla noter melodinoter utan ganska många noter är fyllnadsnoter för att få en stadig rytm och det typiska banjo ljudet. Här finns inga hårda regler men en möjlighet för en forward roll är att t.ex. var tredje ton är en meloditon. Hemligheten när man då spelar är att meloditonen måste betonas för att melodin verkligen skall framgå tydligt. Detta är inte helt enkelt att bemästra och kommer definitivt att ta tid samtidigt som du också måste tänka på takten och att hitta fingrarna. Det här är mycket information att hålla reda på i början men som vanligt. Desto mer du spelar desto lättare blir det att höra.

Some ett första (kanske något krystat) exempel så försök betona var tredje ton i följande tablatur för att höra vilken (mycket) känd melodi som lurar bakom noterna

För att markera melodinoterna så är dessa i fetare font för att det bättre skall stå ut. (det finns medvetet en liten kortning i de två första takterna för att få plats med meloding på en rad) . Ett par kommentarer kan vara på sin plats här.

• I andra takten så är det ett faktiskt ett D7 ackord (läs mer om ackord) som ligger i grunden. Detta eftersom att spela det öppna B (öppen andra sträng) ger disaharmoni med melodin. Tag det därför som ett ackord med pekfingret på andra strängen, första bandet och långfingret på tredje strängen, andra bandet. Håll kvar denna position de första sex tonerna.
  
  
• Samma princip ligger till grunden för tredje takten (där de första tre tonerna bildar ett stympat D6 ackord, man skulle också kunna se det som ett stympat Bm) så att man får ackord progressionen D6-D7-G i sista takten fast på bara 7 toner. 
  (Om du inte riktigt var med på dessa ackord eller hur detta fungerar så bry dig inte så mycket om det just nu. Det enda du behöver ta med dig från detta exempel är att man oftast har ganska få "riktiga" meloditoner när man spelar. Resten av tonerna tillhör ofta något ackord som passar i sammanhanget så att man kan spela en hel "roll". Ibland kan det helt enkelt vara omöjligt att få med alla meloditoner och då får man helt sonika hoppa över vissa. Så länge man har en bra rytm och harmonisering så kommer lyssnaren själv att fylla i de saknade tonerna i huvudet )
  
  
• Det här är inte en riktigt "optimal" arrangemang av just denna melodi - mest för att illustrera en poäng. Man kan tänka sig mer avancerade arrangemang som låter både bättre och mer intressanta och det finns inget som är rätt eller fel. Låter det ok så är det det! I ovanstående arrangemang så skulle man nog egentligen vilja ha en forward roll som går över två takter i de sista rollen eftersom det blir ett lite "brutet" ljud där. Men eftersom vi inte har visat denna typ av rolls ännu så får detta duga. Som sagt; det finns inga rätt eller fel!

En av de sakerna som kommer med övning är att man "lär" sig så småningom att se igenom tablatur vilka ackord som ligger bakom. Detta hjälper framförallt till med fingersättningen och att komma ihåg melodierna. Redan nu så bör du börja tänka i banorna rolls och ackord. Ovanstående tab har 24 toner. Man kan givetvis memorera dessa 24 toner men nog är det lättare att komma ihåg det som tre takter forward roll med D7 och D6 ackord (ungefär)!

Forward-Backward Roll

En annan mycket vanlig roll är foward-backward roll. Denna börjar precis som en forward roll men backar sedan tillbaka istället för att börja om. Som vanligt så finns det ingen hård regel för vilka strängar man skall spela, bara ordningen av fingrarna. Nedan har vi visat tre typiska varianter. Var uppmärksam på högerhandens finger på den fjärde strängen. Den skiljer mellan dessa rolls.

Öva varje variant enskilt genom att spela den minst tio gånger i rad i jämn takt

Alternating Thumb Roll

Detta är en extremt vanlig roll som används flitigt. Den ger ett typiskt banjo ljud genom att denna roll lätt plockar med sig den femte strängen två gånger i varje takt. Det är extremt sällsynt att femte strängen är en melodinot. Istället är det en stödnot för att "fylla" ut ljudet i en takt (eftersom en banjo har så kort sustain).

Öva varje variant enskilt genom att spela den minst 10 gånger i rad i jämn takt. Använd metronom !